torsdag 19 februari 2009

Artikel från Läkartidningen - Chefsöverläkare polisanmäld för tjänstefel!

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11450
Chefsöverläkare polisanmäld för tjänstefel

Av Miki Agerberg 2009-02-19


Opiatmottagningen vid Skellefteå lasarett och ansvarig chefsöverläkare har polisanmälts för tjänstefel. Anmälare är Svenska Brukarföreningen, som hävdar att mottagningen använder olagliga metoder, bland annat villkorade kroppsvisitationer av patienterna. Mottagningen har också anmälts till Socialstyrelsen.


Opiatmottagningen i Skellefteå, som tillhör den psykiatriska kliniken vid lasarettet, ger läkemedelsassisterad behandling mot heroinberoende. 70 patienter är inskrivna i programmet, och de behandlas bland annat med metadon eller buprenorfin (Subutex, Suboxone) för att kunna bryta sitt missbruk.

Målsägande i polisanmälan är två kvinnliga patienter vid mottagningen. Enligt anmälan har både de och andra patienter tvingats gå med på kroppsvisitationer där personalen sökt efter injektionsmärken. För att få tillgång till behandlingsprogrammet ska patienterna också ha behövt skriva på en fullmakt som ger sjukhuset rätt att lämna ut sekretessbelagd information om patienten till polis, åklagare och andra myndigheter, och även kontrakt med olika villkor som leder till omedelbar uteslutning ur programmet.

Socialstyrelsens föreskrifter om underhållsbehandling vid opiatberoende, som trädde i kraft 1 januari 2005, gjorde det möjligt för beroendemottagningar i hela landet att ge behandling med metadon eller buprenorfin. De metoder som används i Skellefteå strider mot dessa föreskrifter och Socialstyrelsens handbok till dem, anser Berne Stålenkrantz, som är ordförande i Svenska Brukarföreningen:

– Kroppsvisitationerna är kränkande och saknar stöd i föreskrifterna, säger han. Att frånsäga sig tystnadsplikten är okej endast gentemot socialtjänsten, men absolut inte gentemot polis och andra myndigheter som villkor för behandlingen. Jag kan förstå att polisen trycker på och vill ha information, men då ska sjukvården av etiska skäl säga stopp.

Brottsrubriceringen i polisanmälan är tjänstefel eller grovt tjänstefel. Enligt Berne Stålenkrantz är det första gången Svenska Brukarföreningen polisanmäler en verksamhet inom sjukvården. Föreningen har tidigare biträtt ett antal medlemmar med anmälningar till HSAN men tycker inte att dessa lett till några större resultat.

– Vad vi vill uppnå med polisanmälan är att vården ska följa Socialstyrelsens föreskrifter, säger han. Det måste bli slut på diskrimineringen och stigmatiseringen av den här patientgruppen. Inga andra patienter behandlas på det här sättet.

Den läkare som polisanmälts är chefsöverläkare Carl-Gustaf Olofsson, verksamhetschef vid psykiatriska kliniken i Skellefteå. Han förnekar att mottagningen har brutit mot Socialstyrelsens föreskrifter:

– Vi har inte gjort kroppsvisitationer utan bara inspekterat händer, armar och fötter, säger han. Det handlar bland annat om patientsäkerhet, eftersom vi haft svåra tillbud med personer som injicerat. Det är en självklar medicinsk uppföljning, och många har också sagt att de tycker det är en trygghet att bli inspekterade.

Att mottagningar för läkemedelsassisterad rehabilitering av opiatberoende (LARO-mottagningar) utbyter patientinformation med polisen är inte unikt för Skellefteå utan förekommer i hela landet, säger Carl-Gustaf Olofsson:

– När patienter går med i programmet lämnar de ett medgivande till att informationsutbyte får ske mellan bland annat sjukvård, socialtjänst och polis. Informationsutbytet sker på generell nivå och, om det gäller individer, bara om det ligger i patientens intresse. Övriga patientuppgifter omfattas fortfarande av sekretesslagen.

Han försvarar också avtalen om att patienter kan bli omedelbart uteslutna ur behandlingsprogrammet om de ertappas med exempelvis snatteri eller att försöka smuggla ut tabletter:

– Vi gör alltid en individuell bedömning. Men det behövs tydliga regler, för att vi ska kunna hjälpa dem som verkligen vill lämna missbruket.

Efter polisanmälan inleddes förundersökning av polisen. Ledningen för förundersökningen har nu övertagits av kammaråklagare Peter Jonsson vid åklagarkammaren i Umeå.

– Jag har lämnat direktiv för utredningen, säger han. Saken måste utredas innan man kan säga om något brott har begåtts, och i så fall vilket.

Anmälan till Socialstyrelsen handläggs av Gudrun Kågström-Lindberg vid regionala tillsynsmyndigheten i Umeå. Hon har nyligen fått in anmälan och kan ännu inte uttala sig om det enskilda fallet.

– Vi kommer att granska om verksamheten följer de författningar som finns, säger hon. Det gäller föreskriften om underhållsbehandling, men också regler om etik i vården, bemötande av patienter med mera.

söndag 8 februari 2009

Polisen uttalar sig om polisanmälan och samarbetet med kliniken

http://svtplay.se/v/1431641/vasterbottensnytt/polisen__det_behovs_mer_kontroll?sb,k104714,5,f,-1


Publicerad 5 februari 2009 - 05:20 på SVT Västerbotten
Det behövs mer kontroll av dem som behandlas med metadon och subutex i Skellefteå, inte mindre. Det menar i alla fall polisen efter att Västerbottensnytt i går berättade att brukarföreningen i Stockholm polisanmält klinikchefen i Skellefteå.

Stefan Lundström på spaningsenheten i Skellefteå jobbar främst med narkotika, och har stor erfarenhet av opiatprogrammet.
- Att de gör de här kontrollerna är helt befogat och jag är helt övertygad om att personalen på opiatavdelningen gör det här av en god anledning, säger han.
Han vill snarare strama upp verksamheten mer.
- Vi har fått indikationer på att det kommer subutex från subutexprogrammet och därför är vi lite kritiska mot till exempel vissa rutiner som de har där uppe vid mottagningen, så visst välkomnar vi att dom måste kolla ordentligt, säger Stefan Lundström.
Enligt honom finns det patienter i programmet som tar till exempel subutex på ett felaktigt sätt, och i och med det frigör möjligheter att sälja tabletter ute på gatan till ett högt pris.
- Jag kan bara säga att ett sånt här program ska va förenat med villkor det är min absoluta uppfattning. Har man inga villkor faller allt så det skulle vara en katastrof. Det är självklart att man i ett subutexprogram måste samarbeta mellan polisen, socialtjänsten och opiatprogrammet. Det handlar ju om att hjälpa individer på fötter och skaffa sig drägligt liv, menar polisen Stefan Lundström.

Chef besvarar kritiken - Publicerad 6 februari 2009 - 18:17

Chef besvarar kritiken - Publicerad 6 februari 2009 - 18:17 

SE INSLAGET - http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=73401&a=1435409&lid=senasteNytt_906076&lpos=rubrik_1435409

Närgångna kroppsvisitationer av människor på beroendeenheten i Skellefteå ledde till en polisanmälan från Svenska brukarföreningen tidigare i veckan. Nu svarar verksamhetschefen på kritiken.

Efter polisanmälan mot psykiatriska klinikens chef och kritiken mot beroendeenheten i Skellefteå har klinikchefen Carl-Gustav Olofsson nu beslutat om en utbildningsdag. Bland annat med representanter från Svenska brukarföreningen - som stod för själva polisanmälan.


Svenska Brukarföreningen polisanmäler Skellefteås opiatklinik

SE HELA INSLAGET PÅ: 

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33919&a=1430178&lid=puff_1435409&lpos=extra_0

Brukarföreningen i Stockholm polisanmäler nu psykiatriska kliniken i Skellefteå för att den använder otillåtna metoder. Beroendeenheten har bland annat kroppsvisiterat alla cirka 70 patienterna i opiatprogrammet.

Ingela Jansson har missbrukat heroin under flera år. Sedan två år deltar hon i det så kallade opiatprogrammet som innebär att hon behandlas med metadon. Därför är hon van att kontrolleras.
Men när hon nyligen utsattes för en kroppsvisitering där personalen letade efter nålstick för att se om hon möjligen injicerat medicinen, då fick hon nog.
- Jamen det är kränkande. Urinprov har jag gått med på och visst får det vara någon form av kontroll men att få folk att göra saker och ting under tvång, det fungerar inte på mig i alla fall, jag blir grymt besviken, berättar Ingela Jansson.

LÄS RESTEN AV ARTIKELN 
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33919&a=1430178&lid=puff_1435409&lpos=extra_0

Majoriteten (57 %) av Sveriges befolkning stödjer rena sprutor till narkotianvändare!

PRESSMEDDELANDE FRÅN SVENSKA BRUKARFÖRENINGEN:


Om Allmänhetens grundläggande attityder i narkotikafrågor. NOVUS-opinion har på uppdrag av SVENSKA BRUKARFÖRENINGEN genomfört en opinionsundersökning om allmänhetens grundläggande attityder i narkotikafrågor.

NOVUS genomförde undersökningen. Målgruppen är ett representativt urval av personer i Sverige avseende ålder, kön och region i åldern (18-74 år). Undersökningen omfattar 1000 intervjuer vilka genomfördes via Novus Internetpanel under perioden 27 nov-1 december 2008. Svenska Brukarföreningen kommer i några pressmeddelanden närmsta veckorna presentera "Key findings" från undersökningen.

PÅ FRÅGAN OM RENA SPRUTOR:

I vilken utsträckning håller du med om följande påståenden?

a) Samhället skall tillhandahålla sterila nålar/sprutor till narkomaner för att stoppa spridningen av blodburna infektioner som hiv och hepatit (gulsot)

Svaret blev:
  • Mer än hälften är positiv till att samhället skall hjälpa till med sterila nålar/sprutor
  • 65 % av de tillfrågade i storstäder stöder rena sprutor
  • 60 % av kvinnorna stöder rena sprutor till narkotikaberoende 
Undersökningen visar också att de som är mest positiva är kvinnor (60 %), folk i storstäder (65 %) samt de riktigt välutbildade (67 %). De som är mest negativt inställda är Män (37 %(, äldre 50-65 år (39 %). 3 av 4 som provat någon drog är positiva till hjälp med sterila nålar/sprutor.

Slutsats: Majoriteten är för att samhället skall hjälpa till och tillhandahålla sterila nålar/sprutor till narkotikaanvändare. Resultatet visar på att politiker runt om i Sverige går emot opinionen.

(Sverige är det enda landet inom EU som har en förordning som förbjuder apoteket att sälja rena, sterila sprutor och nålar (förutom på recept).)

Undersökningen är genomförd via intervjuer med ett urval respondenter inom Novus Webbpanel under tiden 27 november - 1 december 2008. Sammanlagt har 1.000 personer i åldern 18 till 74 år intervjuats.

Urvalet för undersökningen är draget så att det representerar den svenska befolkningen i åldern 18 till 74 år.

Novus Opinions Webbpanel består idag av c:a 12 000 aktiva respondenter, spridda över hela landet. Rekryteringen sker främst via slumpmässiga telefonintervjuer. Inför varje undersökning dras ett stratifierat urval ur webbpanelen i den relevanta målgruppen. I databearbetningarna har resultaten vägts med avseende på kön, ålder och partisympati.

I alla urvalsundersökningar är resultaten att betrakta som närmevärden. Tillförlitligheten i resultaten bestäms av frågeformuleringar, urvalets egenskaper och intervjuform.

onsdag 16 juli 2008

Svenska Brukarföreningens nya Symbol!

Stigmatiseringen dödar fler än preparaten - En kamrat är död! Han begick självmord!

Ytterligare en kamrat har tagit sitt liv! Det skedde i anslutning till att en personal på kliniken i Katrineholm där han hade sin metadonbehandling nekat honom hans dos! Anledningen till att han nekades berodde på att han haft inbrott i sin bil och då blev av med sina doser! Att dom fanns i bilen berodde på att han på morgonen varit på Apoteket och hämtat sina doser, inget konstigt i det! Även Diabetiker går till Apoteket. Väl på kliniken för att tala om inbrottet och få nya doser så säger personalen - Du får inga nya doser - Varvid Kalle (fingerat namn) säger - Jag orkar inte, jag tar livet av mig! Personalen svarar helt rått - Gör det då!!! Det finns vittnen, bland annat uppehöll sig en Mamma till en annan brukare i lokalen, och hon har till Johan Stenbäck (verksamhetschef Stockholms Brukarförening) bekräftat händelsen. Vi söker fullmakt från Kalles anhöriga om att gå vidare och anmäla till HSAN & Socialstyrelsen, först ska vi tala med en jurist så att ärendet blir korrekt handlagt. 

Vi tänker på DIG kalle! Solidaritet och humanism respekt till er alla. 
Mvh Berne

Bernes sommarkrönika publicerad på SVT opinion

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=94788&a=1185260&lid=senasteNytt_1183342&lpos=rubrik_1185260

Trodde partiet att vi knarkare var insekter?

Berne Stålenkrantz är mitt namn och jag är 49 år ung. Min bakgrund är lite brokig. Under 1980-talet fram till mitten av 1990-talet så var jag en av Sveriges mest anlitade reklam- och modefotografer.

Mina kunder var stora välkända annonsbyråer, stora varuhuskedjor, bilmärken, klockföretag och ledande modemagasin. När jag 1990 åkte till Thailand för att fotografera baddräkter åt Spanska Vouge kom jag för första gången i mitt liv i kontakt med opium.

Jag och min kanadensiske kompis Pierre tog en tre dagars trekking på en elefantrygg, upp i den gyllene triangeln. Andra natten sov vi över i en liten bergsby. Uppe på kullen mitt i byn bodde den lokale medicinmannen. Vi knallade upp till hyddan, knackade på dörren, och en tanig gammal gubbe bjöd in oss.

Vi satte oss på en bambusäng och gubben sträckte fram varsin pipa fylld med opium. Pierre och jag rökte fem pipor var. Jag drömde opiumdrömmar hela natten. Det var första gången jag kom i kontakt med, och prövade en opiat.

Nu är det år 2008 och jag har haft substitutionsbehandling för mitt opiatberoende med det narkotiska läkemedlet metadon i snart tio år. Samtidigt har jag bytt karriär helt och hållet.

Jag arbetar heltid med Svenska brukarföreningen, en organisation för oss som använder illegal och legal narkotika. En av de viktigaste uppgifterna för föreningen är att motverka de fördomar som finns mot medlemskollektivet i det svenska samhället.

Att jag bytte karriär berodde främst på att jag till slut blev så trött på att läsa och höra om alla fördomar, trött på att ständigt bli diskriminerad, att ständigt behöva lyssna på alla självutnämnda experter som talade om för mig vad som var bra eller dåligt för mig. Jag höll aldrig med. Kände till slut att jag var tvungen att göra nåt.

Fördomarna kan se olika ut. Kan till exempel dyka upp i titeln på en presentation eller i namnet på ett seminarium. Jag blir ofta inbjuden till olika seminarium och möten. Under det senaste året är det två som särskilt sticker ut, och som på ett tydligt sätt visar hur fördomarna kan se ut.

Det ena mötet var arrangerat av ett riksdagsparti och hade titeln: "Knarkare är också människor". Trodde de att vi var insekter, eller?

Det andra arrangerades av Malmös sprututbyte. Där hade en presentation titeln: "Människan bakom missbrukaren". Jag var helt säker på att det var två narkotikaanvändare som skulle tala om sina egna, nya liv, då de två presentatörerna hade kvinnliga namn. Men istället kom det två sjuksyrror upp på scen.

De visade flera olika overheadbilder på en kvinnlig patient, bland annat ett där hon höll ett barn i famnen och ett annat då hon själv var barn - de pekade och sa - titta så söt hon var - titta - vad duktig hon är!

Sjuksyrrorna ville väl bara vara snälla, men så fel det blev! Jag höll på att spy medan syrrorna fick rungande applåder.

Tänk om titlarna istället hade varit så här: "Homosexuella är också människor", eller "Människan bakom den homosexuella!" Eller ännu bättre: "Ny vetenskaplig studie visar att bögar är människor!"

Ja, vi vet alla vad som skulle ha hänt. Kritiska artiklar, anmälningar till DO, intervjuer och debattprogram i radio och tv. Med andra ord: Helvetet skulle braka löst!

Men när det handlar om knarkare som ofta även är prostituerade och hemlösa, ja, då händer inget.

Protesterade jag själv då, kanske ni undrar? En rättfärdigad fråga, men jag gjorde det inte förrän efter någon vecka. Jag skrev en artikel, som tyvärr inte blev publicerad. Visst är det för djävligt, men jag har ju själv under åren blivit drabbad av fördomarna så pass mycket att jag själv nästan har trott på att det skulle vara så!

Att det ser ut så här i det svenska samhället tror jag bland annat beror på att det aldrig tidigare har funnits en organisation för oss narkotikaanvändare. De som finns består av ickebrukare, självutnämnda experter som säkert tror de gör gott!

Tyvärr så arbetar jag i uppförsbacke. Vi är inte speciellt välkomna på denna arena, den narkotikapolitiska bidragsarenan, som jag brukar kalla den.

Jag hoppas att alla dessa fördomar som enbart leder till en stigmatisering någon gång kan upphöra. Om det sker så lägger jag ner mitt arbete, för då behövs jag inte längre.

Humanism och respekt till er alla