Artikel från Läkartidningen - Chefsöverläkare polisanmäld för tjänstefel!

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11450
Chefsöverläkare polisanmäld för tjänstefel

Av Miki Agerberg 2009-02-19

Opiatmottagningen vid Skellefteå lasarett och ansvarig chefsöverläkare har polisanmälts för tjänstefel. Anmälare är Svenska Brukarföreningen, som hävdar att mottagningen använder olagliga metoder, bland annat villkorade kroppsvisitationer av patienterna. Mottagningen har också anmälts till Socialstyrelsen.

Opiatmottagningen i Skellefteå, som tillhör den psykiatriska kliniken vid lasarettet, ger läkemedelsassisterad behandling mot heroinberoende. 70 patienter är inskrivna i programmet, och de behandlas bland annat med metadon eller buprenorfin (Subutex, Suboxone) för att kunna bryta sitt missbruk.

Målsägande i polisanmälan är två kvinnliga patienter vid mottagningen. Enligt anmälan har både de och andra patienter tvingats gå med på kroppsvisitationer där personalen sökt efter injektionsmärken. För att få tillgång till behandlingsprogrammet ska patienterna också ha behövt skriva på en fullmakt som ger sjukhuset rätt att lämna ut sekretessbelagd information om patienten till polis, åklagare och andra myndigheter, och även kontrakt med olika villkor som leder till omedelbar uteslutning ur programmet.

Socialstyrelsens föreskrifter om underhållsbehandling vid opiatberoende, som trädde i kraft 1 januari 2005, gjorde det möjligt för beroendemottagningar i hela landet att ge behandling med metadon eller buprenorfin. De metoder som används i Skellefteå strider mot dessa föreskrifter och Socialstyrelsens handbok till dem, anser Berne Stålenkrantz, som är ordförande i Svenska Brukarföreningen:

– Kroppsvisitationerna är kränkande och saknar stöd i föreskrifterna, säger han. Att frånsäga sig tystnadsplikten är okej endast gentemot socialtjänsten, men absolut inte gentemot polis och andra myndigheter som villkor för behandlingen. Jag kan förstå att polisen trycker på och vill ha information, men då ska sjukvården av etiska skäl säga stopp.

Brottsrubriceringen i polisanmälan är tjänstefel eller grovt tjänstefel. Enligt Berne Stålenkrantz är det första gången Svenska Brukarföreningen polisanmäler en verksamhet inom sjukvården. Föreningen har tidigare biträtt ett antal medlemmar med anmälningar till HSAN men tycker inte att dessa lett till några större resultat.

– Vad vi vill uppnå med polisanmälan är att vården ska följa Socialstyrelsens föreskrifter, säger han. Det måste bli slut på diskrimineringen och stigmatiseringen av den här patientgruppen. Inga andra patienter behandlas på det här sättet.

Den läkare som polisanmälts är chefsöverläkare Carl-Gustaf Olofsson, verksamhetschef vid psykiatriska kliniken i Skellefteå. Han förnekar att mottagningen har brutit mot Socialstyrelsens föreskrifter:

– Vi har inte gjort kroppsvisitationer utan bara inspekterat händer, armar och fötter, säger han. Det handlar bland annat om patientsäkerhet, eftersom vi haft svåra tillbud med personer som injicerat. Det är en självklar medicinsk uppföljning, och många har också sagt att de tycker det är en trygghet att bli inspekterade.

Att mottagningar för läkemedelsassisterad rehabilitering av opiatberoende (LARO-mottagningar) utbyter patientinformation med polisen är inte unikt för Skellefteå utan förekommer i hela landet, säger Carl-Gustaf Olofsson:

– När patienter går med i programmet lämnar de ett medgivande till att informationsutbyte får ske mellan bland annat sjukvård, socialtjänst och polis. Informationsutbytet sker på generell nivå och, om det gäller individer, bara om det ligger i patientens intresse. Övriga patientuppgifter omfattas fortfarande av sekretesslagen.

Han försvarar också avtalen om att patienter kan bli omedelbart uteslutna ur behandlingsprogrammet om de ertappas med exempelvis snatteri eller att försöka smuggla ut tabletter:

– Vi gör alltid en individuell bedömning. Men det behövs tydliga regler, för att vi ska kunna hjälpa dem som verkligen vill lämna missbruket.

Efter polisanmälan inleddes förundersökning av polisen. Ledningen för förundersökningen har nu övertagits av kammaråklagare Peter Jonsson vid åklagarkammaren i Umeå.

– Jag har lämnat direktiv för utredningen, säger han. Saken måste utredas innan man kan säga om något brott har begåtts, och i så fall vilket.

Anmälan till Socialstyrelsen handläggs av Gudrun Kågström-Lindberg vid regionala tillsynsmyndigheten i Umeå. Hon har nyligen fått in anmälan och kan ännu inte uttala sig om det enskilda fallet.

– Vi kommer att granska om verksamheten följer de författningar som finns, säger hon. Det gäller föreskriften om underhållsbehandling, men också regler om etik i vården, bemötande av patienter med mera.

Polisen uttalar sig om polisanmälan och samarbetet med kliniken

http://svtplay.se/v/1431641/vasterbottensnytt/polisen__det_behovs_mer_kontroll?sb,k104714,5,f,-1

Publicerad 5 februari 2009 - 05:20 på SVT Västerbotten
Det behövs mer kontroll av dem som behandlas med metadon och subutex i Skellefteå, inte mindre. Det menar i alla fall polisen efter att Västerbottensnytt i går berättade att brukarföreningen i Stockholm polisanmält klinikchefen i Skellefteå.

Stefan Lundström på spaningsenheten i Skellefteå jobbar främst med narkotika, och har stor erfarenhet av opiatprogrammet.

- Att de gör de här kontrollerna är helt befogat och jag är helt övertygad om att personalen på opiatavdelningen gör det här av en god anledning, säger han.
Han vill snarare strama upp verksamheten mer.
- Vi har fått indikationer på att det kommer subutex från subutexprogrammet och därför är vi lite kritiska mot till exempel vissa rutiner som de har där uppe vid mottagningen, så visst välkomnar vi att dom måste kolla ordentligt, säger Stefan Lundström.
Enligt honom finns det patienter i programmet som tar till exempel subutex på ett felaktigt sätt, och i och med det frigör möjligheter att sälja tabletter ute på gatan till ett högt pris.
- Jag kan bara säga att ett sånt här program ska va förenat med villkor det är min absoluta uppfattning. Har man inga villkor faller allt så det skulle vara en katastrof. Det är självklart att man i ett subutexprogram måste samarbeta mellan polisen, socialtjänsten och opiatprogrammet. Det handlar ju om att hjälpa individer på fötter och skaffa sig drägligt liv, menar polisen Stefan Lundström.

Chef besvarar kritiken - Publicerad 6 februari 2009 - 18:17

Chef besvarar kritiken - Publicerad 6 februari 2009 - 18:17 

SE INSLAGET - http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=73401&a=1435409&lid=senasteNytt_906076&lpos=rubrik_1435409

Närgångna kroppsvisitationer av människor på beroendeenheten i Skellefteå ledde till en polisanmälan från Svenska brukarföreningen tidigare i veckan. Nu svarar verksamhetschefen på kritiken.

Efter polisanmälan mot psykiatriska klinikens chef och kritiken mot beroendeenheten i Skellefteå har klinikchefen Carl-Gustav Olofsson nu beslutat om en utbildningsdag. Bland annat med representanter från Svenska brukarföreningen - som stod för själva polisanmälan.

Svenska Brukarföreningen polisanmäler Skellefteås opiatklinik

SE HELA INSLAGET PÅ: 

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33919&a=1430178&lid=puff_1435409&lpos=extra_0

Brukarföreningen i Stockholm polisanmäler nu psykiatriska kliniken i Skellefteå för att den använder otillåtna metoder. Beroendeenheten har bland annat kroppsvisiterat alla cirka 70 patienterna i opiatprogrammet.

Ingela Jansson har missbrukat heroin under flera år. Sedan två år deltar hon i det så kallade opiatprogrammet som innebär att hon behandlas med metadon. Därför är hon van att kontrolleras.
Men när hon nyligen utsattes för en kroppsvisitering där personalen letade efter nålstick för att se om hon möjligen injicerat medicinen, då fick hon nog.
- Jamen det är kränkande. Urinprov har jag gått med på och visst får det vara någon form av kontroll men att få folk att göra saker och ting under tvång, det fungerar inte på mig i alla fall, jag blir grymt besviken, berättar Ingela Jansson.

LÄS RESTEN AV ARTIKELN 

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33919&a=1430178&lid=puff_1435409&lpos=extra_0

Bernes sommarkrönika publicerad på SVT opinion

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=94788&a=1185260&lid=senasteNytt_1183342&lpos=rubrik_1185260

Trodde partiet att vi knarkare var insekter?

Berne Stålenkrantz är mitt namn och jag är 49 år ung. Min bakgrund är lite brokig. Under 1980-talet fram till mitten av 1990-talet så var jag en av Sveriges mest anlitade reklam- och modefotografer.

Mina kunder var stora välkända annonsbyråer, stora varuhuskedjor, bilmärken, klockföretag och ledande modemagasin. När jag 1990 åkte till Thailand för att fotografera baddräkter åt Spanska Vouge kom jag för första gången i mitt liv i kontakt med opium.

Jag och min kanadensiske kompis Pierre tog en tre dagars trekking på en elefantrygg, upp i den gyllene triangeln. Andra natten sov vi över i en liten bergsby. Uppe på kullen mitt i byn bodde den lokale medicinmannen. Vi knallade upp till hyddan, knackade på dörren, och en tanig gammal gubbe bjöd in oss.

Vi satte oss på en bambusäng och gubben sträckte fram varsin pipa fylld med opium. Pierre och jag rökte fem pipor var. Jag drömde opiumdrömmar hela natten. Det var första gången jag kom i kontakt med, och prövade en opiat.

Nu är det år 2008 och jag har haft substitutionsbehandling för mitt opiatberoende med det narkotiska läkemedlet metadon i snart tio år. Samtidigt har jag bytt karriär helt och hållet.

Jag arbetar heltid med Svenska brukarföreningen, en organisation för oss som använder illegal och legal narkotika. En av de viktigaste uppgifterna för föreningen är att motverka de fördomar som finns mot medlemskollektivet i det svenska samhället.

Att jag bytte karriär berodde främst på att jag till slut blev så trött på att läsa och höra om alla fördomar, trött på att ständigt bli diskriminerad, att ständigt behöva lyssna på alla självutnämnda experter som talade om för mig vad som var bra eller dåligt för mig. Jag höll aldrig med. Kände till slut att jag var tvungen att göra nåt.

Fördomarna kan se olika ut. Kan till exempel dyka upp i titeln på en presentation eller i namnet på ett seminarium. Jag blir ofta inbjuden till olika seminarium och möten. Under det senaste året är det två som särskilt sticker ut, och som på ett tydligt sätt visar hur fördomarna kan se ut.

Det ena mötet var arrangerat av ett riksdagsparti och hade titeln: "Knarkare är också människor". Trodde de att vi var insekter, eller?

Det andra arrangerades av Malmös sprututbyte. Där hade en presentation titeln: "Människan bakom missbrukaren". Jag var helt säker på att det var två narkotikaanvändare som skulle tala om sina egna, nya liv, då de två presentatörerna hade kvinnliga namn. Men istället kom det två sjuksyrror upp på scen.

De visade flera olika overheadbilder på en kvinnlig patient, bland annat ett där hon höll ett barn i famnen och ett annat då hon själv var barn - de pekade och sa - titta så söt hon var - titta - vad duktig hon är!

Sjuksyrrorna ville väl bara vara snälla, men så fel det blev! Jag höll på att spy medan syrrorna fick rungande applåder.

Tänk om titlarna istället hade varit så här: "Homosexuella är också människor", eller "Människan bakom den homosexuella!" Eller ännu bättre: "Ny vetenskaplig studie visar att bögar är människor!"

Ja, vi vet alla vad som skulle ha hänt. Kritiska artiklar, anmälningar till DO, intervjuer och debattprogram i radio och tv. Med andra ord: Helvetet skulle braka löst!

Men när det handlar om knarkare som ofta även är prostituerade och hemlösa, ja, då händer inget.

Protesterade jag själv då, kanske ni undrar? En rättfärdigad fråga, men jag gjorde det inte förrän efter någon vecka. Jag skrev en artikel, som tyvärr inte blev publicerad. Visst är det för djävligt, men jag har ju själv under åren blivit drabbad av fördomarna så pass mycket att jag själv nästan har trott på att det skulle vara så!

Att det ser ut så här i det svenska samhället tror jag bland annat beror på att det aldrig tidigare har funnits en organisation för oss narkotikaanvändare. De som finns består av ickebrukare, självutnämnda experter som säkert tror de gör gott!

Tyvärr så arbetar jag i uppförsbacke. Vi är inte speciellt välkomna på denna arena, den narkotikapolitiska bidragsarenan, som jag brukar kalla den.

Jag hoppas att alla dessa fördomar som enbart leder till en stigmatisering någon gång kan upphöra. Om det sker så lägger jag ner mitt arbete, för då behövs jag inte längre.

Humanism och respekt till er alla

Bulgarien kl:1403 - Funderingar från en hotellobby

Funderingar från Sofia, Bulgarien.
Jag är på ett internationellt narkotikaseminarium. Rubriken för mötet är- Social Inclusion and Health. Bulgariska hälso- departementet är en av arrangörerna.
Sitter nu kl:1403, lördag 29 september 2007 i skrivande stund i lobbyn på Hotellet med en dubbel espresso och en cremé caramel. Själva seminariet hålls också på Hotellet. Arkitekturen är från en svunnen tid, kommunisteran, men blev för något år sedan totalrenoverat med pool, gym, solarium etc. Vi bor även här.
Hur som helst, det är fortfarande varmt här i Bulgarien, ca 25 grader, det kan bli en bra dag för sightseeing. Första anhalten ska bli till en ”flee market”. Vi som ska åka är förutom jag själv Tim Heule och Stephanie, en socialarbetare som arbetar med prostituerade kvinnor i Hamburgs red light district.
Mötesdeltagarna representerar olika NGO:s (ex: SBF), WHO och EU genom EMCDDA ( www.emcdda.europa.eu ). På programmet har det varit ett stort antal paneldiskussioner och workshops och det har inte varit lätt att välja där emellan. Seminariet har främst handlat om Hepatit-C, Harm reduction och prostitution. Work shops om prostitution har förutom kvinnlig prostitution även handlat om manliga sexarbetare gay som straighta. frågorna om prostitution handlar inte om skuldbeläggning och offerstämpling, det så långt ifrån den Svenska diskursen och debatten man kan komma.
För mig är det viktigt att få delta på Internationella seminarium då det till skillnad från hemma inte handlar om moralism, behandling, föreskrifter, urinprover och andra repressiva åtgärder. Här talas det uteslutande i termer av skade reducering (harm reduction). Alla utsatta och stigmatiserade grupper inkluderas i diskussionerna. Precis så som Jag och Svenska Brukarföreningen vill att diskussionen också i Sverige ska låta. Ett viktigt budskap som sändes ut var att implementeringen av Harm reduction måste intensifieras inom hela EU, (är inte Sverige medlem där!)
EMCDDA ( www.emcdda.europa.eu ) är en av sponsorerna till mötet. Dom representeras av Dagmar Heidrish som också varit chair man på flera paneler och workshops. På dessa har hon presenterat avslöjande siffror som gör att man mår dåligt över att vara en brukare i Sverige. Här utgår hela diskussionen från evidens och verklighet, inte som hemma utifrån utopin ”det narkotikafria, goda samhället”. Norge och Malta ligger långt framme på vissa områden, bland annat då det gäller rena sprutor. Om jag inte missminner mig så når det Norska sprututbytet över 65 % av de problematiska brukarna. Siffror som stockar sig i min hjärna när jag börjar räkna. Jag har haft mycket svårt att sova i natt, då drömmarna om en annan tid, en annan plats har avlöst varandra ända fram till klockan ringde.
I Sverige är det inne att tala om evidens, vården ska vara vetenskapligt underbygd etcetera, men varför resonerar vi inte utifrån samma resonemang då det handlar om de som inte vill eller kan sluta knarka, de problematiska brukarna! Dessa människor existerar också! Första gången du röker en drake Heroin eller skjuter upp Amfetamin eller Heroin i armen så springer man ju inte direkt till Socialen och ber om hjälp! Verkligheten gör att brukare är rädda för att registrera sig som knarkare på Socialen. Vi vet att risken för en LVM-placering och hot om andra repressiva åtgärder är stor och det vill man inte riskera, så ser verkligheten ut. Det är mot denna grupp av människor som det är viktigt att ha ett ”harm reduction” fokus mot. Denna grupp måste få tillgång till anonyma sprutbyten, anonyma substitutionsprogram, avgiftningsplatser med Metadon eller Buprenorfine. För den lilla gruppen terapiresistenta så måste vi ha Heroinförskrivningsprogram, en tanke som även Håkan Rosén, chef för Beroendecentrum i Malmö kunde tänka sig. Han sa i en artikel i Sydsvenska att steget mellan att förskriva Metadon och Buprenorfine till att förskriva Heroin var litet. I Sverige är det för de flesta ett moraliskt problem, men i verkligheten är skillnaden mellan morfin, heroin, kodein minimal. Det handlar endast om dosering, hur mycket måste man ta av ett visst preparat för att uppnå samma effekt som med ett annat.
I Sverige är det "mot narkotika", för ett narkotikafritt samhälle och inte en enda tanke skänks åt denna grupp och att dom faktiskt existerar, alla ska sluta, basta, annars får du skylla dig själv! Enligt knarkofob organisationerna så finns lösningarna i mer LVM, längre straff, mer urinprovskontroller, krav på social skötsamhet för att överhuvudtaget få chans till vård, och sist men inte minst så vill knarkofoberna ge polisen mer långtgående befogenheter. Jag är förbaskat trött på att vi i Sverige utgår från ett utopisamhälle istället för att ta utgångspunkt i hur verkligheten ser ut och fungerar.
Tack för kaffet, nu ska jag bli turist för några timmar.

"Dumstruten" delas idag ut till.

(OBS! Klicka på bilden och läs varningstexten)

På vissa substitutionsbehandlingkliniker så finns det interna policys som omfattar det mesta, även sånt som bygger på nonsens, ”in absurdum”. En regel är att vi som hämtar Metadon ska ha ”kassaskrin” med oss till kliniken eller då vi vi hämtar våra doser på Apoteket! Detta påstås vara för att försvåra för obehöriga, främst barn att inte komma åt doserna, och att försvåra för rånare! När vi som drabbas av deras nycker försöker förklara att en rånare endast blir mer nyfiken och sugen på att råna ifall dom ser ett skrin, så blir svaret - du hämtar ju narkotika, när vi då påpekar att inga andra patientgrupper behöver skrin då dom på Apoteket hämtar Morfin, Stesolid eller annat narkotiskt läkemedel så blir svaret:
-gör som du blir tillsagd, annars inga doser!
Regler som man förstår går att acceptera, regler som i detta fall endast bygger på nonsens är bara ett maktmedel.
Idag när Lorre kommer till St-Erikskliniken så upptäcker han!
Shit, inget skrin! Problem uppstår- inget skrin, inga doser!

Han ber då snällt om ett undantag, men icke, på St-Erikskliniken är dom tuffa. Lösningen ligger i att kliniken lånar ut ett skrin mot femtio kronor i deposition!
Håll i er och titta på bilderna, ett plastskrin, för barn (läs texten)!

”Dumstruten” delas ut till den i personalen på St-Erikskliniken som var så finurlig att på leksaksaffären inhandla blommiga plastskrin med plastnyckel!

Var det inte barnsäkert skrinen skulle vara?

Ring 086001299 så kan vi bestämma hur dumstruten ska överlämnas!

Svensktoppen och Tio I topp kommer snart till en Blogg nära dig - (Socialstyrelsen kritiserar)

Socialstyrelsen kom för någon vecka sedan ut med en rapport som hårt kritiserar den Svenska Substitutionsvården för att inte erbjuda tillräckligt med, och värst av allt, på vissa orter ingen alls vård alls. Ca en av tio brukare får substitutionsbehandling! Inom SBF anser vi siffran vara alldeles för låg. Våra kamrater vet om att det är svårt och ibland omöjligt att få substitutionsbehandling och därför söker många överhuvudtaget inte och då främst i dom mindre orterna. Tänk er att detta sker i Sverige där Substitutionsvården och narkomanvården alltid slagit sig för bröstet påstått att I Sverige så finns det ett innehåll i vården (vilket nonsens) till skillnad med Europa där dom bara pytsar ut Metadondoser til höger och vänster. Vi som är brukare av dessa tjänster ser aldrig något annat än flaskan vi dricker ur och plastmuggen vi pinkar i.
I socialstyrelsens rapport så kritiseras både privata och landstingsdrivna kliniker. LG (kollega) har idag 20 sep beställt ut samtliga tillsynsrapporter från Socialstyrelsen. Så snart vi fått dessa så kommer vi kommentera dom.
Den Stockholmsklinik som fick hårdast kritik är: (salut) DIN SUPPORT! Hurra, hurra, hurra, hurra, klappar händerna!
Frågan vi alla vill ha svar på: Hur känns det att vinna (mikrofon)?

Jag och mina kollegor kommer försöka göra en tio i topp lista över alla kliniker i Sverige som erbjuder substitutionsbehandling, en SVENSKTOPPEN både över dom bästa och dom sämsta!

Vi arbetar just nu tillsammans med en forskare med att ta fram en enkät så att vi på ett rättvist sätt kan mäta klinikerna. Ett problem vi måste lösa är att klinikerna som bara funnits i något år har nöjdare brukare än på dom som funnits en längre tid.

Håll ut kära läsare, det kommer bli bra läsning. Var försiktiga där ute, inga överdoser tack. Har redan varit på fem begravningar i år.
Länk till Socialstyrelsens Rapport: www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/49AD6932-040A-49B4-AB581C31527B/8329/200710926.pdf

Avart - Fallbeskrivming - Händelsekedja ledde till uteslutning

Nu har definitiva beslutet i ärendet Andrej kommit! Han blev utkastad från Metadonbehandlingen.
Vad detta ärende visar på är hur olika våra verkligheter uppfattas. Vad som har sagts och vad som gjorts vet vi inte. Kliniken uppfattar händelsen på ett sätt, Andrej på ett annat! Som vanligt så förlorar vi, alltid tvåa. Hur kan verkligheten uppfattas så här olika? Andrej säger sig inte ha hotat någon, personalen säger att han har gjort det! Ord mot ord. Ifall detta ärende hade tagits upp i domstol i den riktiga världen så hade utfallet kanske blivit, oavgjort! Jag anser att narkomanvården på detta sätt agerar åklagare, domstol och bödel utan att vi får ha försvarare. Olaga hot ska polisanmälas, punkt!
Däremot har han kallat personal för x!x%# (fult könsord), och det kan vi tycka vad vi vill om, men det är definitivt inte ett hot, och vad är egentligen ett hot? Jag ska komma och släppa en atombomb! Är det hot eller något en desperat, kränkt och orättvist behandlad människa slänger ur sig då hans livslina håller på att rinna ur händerna.
Om han nu har hotat någon i personalen så anser jag att kedjan av kränkningar till slut ledde fram till det, helt i onödan. Kliniken skulle från början ha skött ärendet på ett annat sätt, då hade det inte behövt bli så här. Men som vanligt så är personalen ofelbar. Jag anser att allt som bestäms inom socialtjänst och narkomanvård ska lämnas skriftligt med två kopior så att alla vet vad som gäller, då blir det inga missuppfattningar.
En kedja av felaktiga beslut ledde fram till att Andrej blev av med sitt metadon. Alla delar av denna historia har sköts förbaskat dåligt. Kliniken påstår att han hotat! Andrej å andra sidan känner sig straffad för att han var ärlig. Jag förstår hur han känner sig.

I beslutsprotokollet från utskrivningsgruppen står det ordagrant enligt följande:
Protokoll:
· Patientens namn: Andrej (påhittat).
· Datum för beslut: 070919.
· Orsak till diskussion: Hot om våld.

Beslutsunderlag:
1. Journalsammanstälning.
2. Socialtjänstens utlåtande.
3. Rapporter från andra vårdgivare/myndigheter.
4. Skriftligt uttalande.

Beslut:
Underhållsbehandlingen avslutas pga:
· Upprepat hot om våld

Undertext:
Patienten informeras och beslutet förs in i journal påföljande måndag.
Utskriven patient kan åter söka metadonbehandling efter sex månader.
Undantag kan ske med remiss vid mycket starkt vägande skäl. Om något nytt tillkommit kan beslutet prövas igen av metadonkonferensen inom 30 dagar.

Avart - Sandgren en "under covered" narkpolis med Hollywooddrömmar ser till att en Mettadonpatient hotas med utkastning...

Sandgren en "Under covered" narkotikapolis med Hollywood attityd har varit på mångas läppar under de år jag varit verksam inom denna branch. Många kallar honom för sadisternas sadist, då han är en skadeglad "son of a bitch". I fredags förra veckan springer han på Janne och Kalle (fingerade namn) i närheten av Götgatan, Skanstull. Han stoppar båda två och vid visitationen finner Sandgren en ynka bit Cannabis som enligt Janne inte är värd mer än 30 kronor samt två kapslar med innehållet Zink, vilket också polisens egen analys kommer påvisa. Sandgren utgår självklart från att kapslarna innehåller Heroin, varvid han fäller kommentaren: ni Horsare är ett jävla pack, ni ska sitta på kåken och ruttna! Samtidigt "tappar" Sandgren (med flit) Jannes klocka värd niotusen på trottoaren så att glaset spräcks och säger- försök sätta dit mig för det här ha, ha ha. När Janne förklarar att han har Metadonbehandling på Mörbykliniken, och snällt ber Sandgren att inte ställa till med nått, så svarar "Mel Gibson" (Sandgren) helt rått- jag ska se till att du blir av med ditt Metta. I går (17sep-07) ringer Sandgren till Mörbykliniken och golar ner Janne! Ancki som är klinikchef sväljer självklart allt Sandgren berättar, och går till aktion. Hon ser till att Janne i morgon (19sep-07) tas upp i utskrivningsnämnden, fast att det som hänt inte stöds av Socialstyrelsen. Det står tydligt och klart i föreskrifterna: Narkotikabrott som vunnit laga kraft. Ancki har på ett tidigare möte med SBF fält det sensationella påståendet: I Danderyd gäller andra regler, ett uttalade som tydligt speglar hennes syn, andra regler gäller fina Mörbykliniken. Enligt polislagens §27 så ska det på plats göras förhör och den misstänkta ska erbjudas förenklad delgivning. Uppgiften fick jag idag av åklagarmyndigheten, jag kanske har missuppfattat någon detalj.
Love & Solidarity - Läs röda korsets "guide lines on harm reduction on injecting drug use"

Debattartikel - En restrektiv narkotikapolitik utesluter inte "harm reduction".

Här är en oklippt kopia på min artikel som förra helgen var publicerad i dom "Fria" tidningarna.

- En restriktiv narkotikapolitik utesluter inte ”harm reduction”, skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och harm reduction

Sverige redovisar idag Västeuropas högsta dödlighet bland narkotika-användarna. Vår huvudstad har ett utbrott av HIV bland stadens narkomaner. De gamla strategierna som syftade till att hantera narkotikaproblemet har slagit fel. Det är nu dags att överge den tidigare retoriken där olika former av insatser framställdes som motstridiga. Sprututbyten och andra skadereducerande åtgärder förhindrar inte ett effektivt förebyggande arbete. En restriktiv narkotikapolitik utesluter inte ”harm reduction” (skademinimering). Politiker och andra beslutsfattare måste upphöra med sitt politiska spel i narkotikafrågorna och ta till sig av moderna forskningsrön och internationella erfarenheter som gett bevisat bättre resultat.

Den svenska narkotikapolitiken har länge marknadsförts internationellt som en modell för andra länder att följa, men vad är det vi skryter om! Hur kan en politik som redovisar Västeuropas högsta narkotikadödlighet, och är enda landet inom EU som har en lag som förbjuder Apoteket att till narkotikaanvändare sälja sprutor, och där ordet ”harm reduction” är något hemskt, anses vara ett föregångsland och en modell att följa.

Politiker, beslutsfattare och företrädare för lobbyistorganisationer med rötter i sextiotalets narkotikadiskussioner upplever nu hur marken börjat gunga under deras fötter. Deras gamla ideologiska ställningstaganden håller inte längre inför den nya moderna tidens granskande öga. De skadliga effekterna av deras ideologi är för mig uppenbara.

Hur agerar då motståndarna mot sprututbyten och andra skadereducerande åtgärder då deras dogmatiska ideologi är under attack? Jo, dom gräver ner sig ännu djupare i de gamla skytte-gravsställningarna, ropar ännu högre, likt religiös övertygelse efter mer tvångsvård, utökade urinprovskontroller, mer drogfri behandling. Rena sprutor ger fel signaler sjunger dom gemensamt i kör. Rena sprutor är harm reduction, och harm reduction är enligt dom något fruktansvärt.

Konsensus har fram till nu funnits runt den Svenska modellen, men nu hörs från olika håll kritiska röster! Många är de forskare, läkare, politiker samt olika tidningars ledarsidor som liksom jag är för en verklighetsanpassad hållning till narkotikan och dess användare. Kanske skymtar vi nu någonstans i horisonten konturerna till en ny human och modern Svensk narkotikapolitik.

I våras kom Vänsterpartiet med ett förslag till en ny narkotikapolitik med fokus på avkriminalisering av det egna bruket. Under politikerveckan i Almedalen på Gotland presenterade regeringens narkotikasamordnare Björn Fries ett sjupunktsprogram om hur att ge de narkotikaberoende mer inflytande över sina egna liv. I sin helhet var både Vänsterns och Björn Fries förslag bra, men som vanligt så talas det bara om vård och behandling. Inte ett enda ord om åtgärder för att förbättra livssituationen för dom som inte vill eller kan sluta knarka.

Jag påstår, med all säkerhet att samhället aldrig någonsin kommer bli fritt från narkotika! Och med det i tankarna så måste Sverige börja ta till sig av de positiva erfarenheter som gett bevisat bättre resultat i andra länder, med andra ord ”harm reduction” (skadereducering). Narkotikapolitik bör också, som andra politikområden gör baseras på vetenskaplig kunskap (evidens). På detta område har Björn Fries gjort ett jättejobb. Han har i sin roll som narkotikasamordnare initierat till ett antal viktiga studier. Bland annat studien som resulterade i rapporten ”Kartläggning av Svenska polisens narkotikabekämpning”. Den avslöjade att polisen hellre griper tio ”knarkare” för personligt bruk av narkotika än att gripa deras narkotikalangare! Han var också med att sponsra 3-G studien. En studie som tittade på substitutionsbehandlingen med Metadon och Buprenorfine. Studien visade på att behandlingsresultaten blir bättre om vi gör tvärtemot än vad som idag är praxis. Något vi i Brukarföreningen alltid föreslagit.

Jag anser att tiden nu är mogen för en politik inriktad på ”harm reduction”. Många politiker och lobbyister menar att det finns en motsättning mellan ”harm reduction” och en restriktiv narkotikapolitik! Jag menar att så inte är fallet, det går bra och helt utan motsättningar samtidigt arbeta preventivt för att färre ska pröva narkotika och att tullen försvårar för narkotikasmugglarna, och att lindra hälsoskadorna och förbättra livsbetingelserna för de som har ett problematiskt narkotikabruk och att polisen griper narkotikalangarna.

Med en politik inriktad på ”harm reduction” så skulle det kunna se ut så här. Till alla som injicerar narkotika och vid varje injektion riskerar att få olika dödliga infektionssjukdomar bör vi i preventivt syfte tillhandahålla sterilt vatten, ren kanyl, ren spruta, rent filter, ren lösningskopp. Till alla som dagligen injicerar Heroin och därför riskerar att dö i en överdos, och till alla dessa kvinnor som prostituerar sig för pengar till Heroin bör samhället genom sjukvården, och inom tre dygn tillhandahålla behandling med Metadon eller Buprenorfine, både i lågtröskel och i strukturerad programform. Med ett ”harm reduction” tänkande så skulle dom med ett djupt problematiskt narkotikabruk, vilket ofta är de som inte vill eller kan sluta ges möjlighet att med Metadon eller Buprenorfine minska sitt dagliga narkotikaintag i så kallade ”lågtröskelprogram”. Där anses varje dag utan narkotika som något positivt.

Politiker och beslutsfattare måste påverkas till att våga identifiera och förändra de lagar och riktlinjer som i sig bidrar till eller orsakar hälsoskador för narkotikaanvändarna, samt förhindrar införandet av en skadereduceringspolitik. Här är lagen om förbud av personligt bruk ett typexempel. Den används ofta av polisen som ett alibi för att jaga och i våra ögon trakassera redan utsatta människor, och av många beslutsfattare och politiker som ett argument för att inte behöva starta sprututbyten.

Det krävs nu att forskare, vård och socialarbetare, politiker och andra beslutsfattare börjar tänka i nya banor fritt från personliga moraliska värderingar så att tillämpningen av en modern och reformerad narkotikapolitik kan få plats, och det är bråttom! Men det behövs fler och mer omfattande åtgärder än de jag nämnt för att minska prostitution, kriminalitet, hemlöshet och det sociala elände som människor med ett problematiskt narkotikabruk lever under. Men viktigast är att minska dödligheten. En politik inriktad på ”harm reduction” är i jämförelse med den förda kostnadseffektiv, därför gynnas också skattebetalare och samhället i stort.

I min roll som Brukarföreningens ordförande så ser jag dagligen de negativa effekter den förda politiken ger, och det är för mig outhärdligt. Att nu fortsätta kampen för det ”narkotikafria samhället” är inte längre försvarbart. Skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och hälsovårdande insatser.

Mvh Berne Stålenkrantz ordförande Svenska Brukarföreningen

Fallbeskrivning - Avart - Socialsekreterare misshandlar och riskerar livet på sin klient.

Kvinna 36, ensamstående. För drygt ett år sedan kom hon hem från en kortare vistelse på ett så kallat behandlingshem. Hon hade varit där för att kunna sluta med sitt problematiska bruk. Väl hemma kom hon överens med sin Socialsekreterare om att det skulle löna sig för henne att vara ärlig och uppriktig.
Hon fick en försökslägenhet.
Ett par månader senare på ett möte med Sociala så får hon frågan: hur mår du min vän?
- Förra veckan mådde jag pyton och därför köpte jag två Stesolid!

Hon och Soc hade ju bestämt att det skulle löna sig att vara ärlig. På eftermiddagen samma dag då hon kom hem så fick hon inte in nyckeln i låset, hon trodde att det blivit manipulerat. Hon ringer till Soc.
Vad tror ni hon fick höra! Belive it or not... SOCIALSEKRETERAREN HADE BYTT UT LÅSET! Ett halvår senare ber hon Sociala om en social utredning för en Subutexbehandling varvid dom säger NEJ! anledningen var att det hade gått så bra för henne, hon hade ju knappt inte haft några återfall! Man häpnar....
Nu åtta månader senare begär hon hjälp igen, denna gång vill hon få en Metadonbehandling, vad händer nu! Håll i er, Socialsekreteraren säger: Du måste från och med nu och två månader framåt ta Heroin så att du lämnar positiva urinprover........Sociala uppmanar sin klient till att begå narkotikabrott, tror ni Soc tar ngt ansvar ifall hon hamnar i fängelse eller ytterst DÖR i en överdos, självfallet inte, dom anser säkert att hon får skylla sig själv.
När jag fick reda på hennes ärende så flög faktiskt min kaffekopp rakt in i väggen med en stor brun fläck som jag fick stå och gnugga bort, det är faan i mig NOG NU! Hon vågar inte anmäla Socialtjänsten då hon tror att dom då kommer försvåra ytterligare för henne. Inget kan nu bli värre.
Hennes mamma har ringt till den lokala FMN avdelningen där dom bor (i en förort till Stockholm) för att få råd! Gissa vad dom svarade: Din dotter måste ta eget ansvar och dom fulla konsekvenserna av sitt handlande, innan hon gör det så är hon inte mogen för en drogfri behandling, Substitutionsbehandling är inget alternativ. FMN vill ha Ju hem sina ungar drogfria, att risken att dö i en överdos är 64 ggr högre jämfört med normalbefolkningen är väl inget dom bryr sig om, diabetiker en på två.
Ni kanske inte tror på denna historia, men den är väl för bra för att vara påhittad.
Upp till kamp, skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och harm reduction.