Tidningsartikel Om Stockholms Brukarförening och det indragna Landstingbidraget

( källa Stockholms Fria Tidning http://www.stockholmsfria.nu/artikel/20213 )
Stockholms brukarförening har nått vägs ände
– Någon gång i höst tar pengarna slut. Jag hoppas verkligen att vi inte kommer att behöva stänga. Det var vice ordförande i Stockholms brukarförening, Kicki Paulsruds, spontana kommentar efter beskedet att den borgerliga landstingsmajoriteten drog in stödet till föreningen. Nu är hösten här och krisen är ett faktum.
Varje dag är Stockholms brukarförening i kontakt med omkring 150 personer med substitutionsbehandling. För narkomaner som vill bli rena agerar föreningen länk till myndigheter och vård, och verksamheten har fått goda vitsord av de ansvariga läkarna vid stadens olika beroendecentrum.
Exakt hur många man hjälpt in i behandling under det senaste året vet Kicki Paulsrud inte. För egen del har hon guidat ett tjugotal människor från tunga missbruk till laglig medicinering.
Men nu är verksamheten hotad. Indraget stöd från landstinget har gjort att föreningens resurser tagit slut innan budgetåret.
– Nu är vi vid vägs ände, säger Kicki Paulsrud. Vi vill inte att någon ska känna att vi har skitit i dem, men om de stänger ner våra telefoner och vårt bredband kan ju inte folk komma i kontakt med oss. Och om inte vi finns så vänder sig inte de här människorna direkt till vården, då skiter de i det istället.
Hyran för lokalerna är betald året ut. Andra löpande utgifter är fortfarande olösta problem. Föreningen hoppas kunna låna pengar för att slippa slå igen.
– Men det blir ju också problem, då kommer vi börja på minus nästa år, säger Kicki Paulsrud.
Förutom de brukare föreningen har till syfte att hjälpa oroar hon sig även för dem som organisationen i dag sysselsätter.
– Här på föreningen har vi två personer med OSA-tjänster, två på lönebidrag och fyra som arbetstränar, vad händer med dem om vi slår igen? Det är inte så lätt att skaka fram en arbetsplats där ens bakgrund som heroinist är en tillgång och en förutsättning för att göra jobbet.
I ett sparsamt inrett rum i föreningens lokal i Slakthusområdet sitter webmastern Christian Åkvist. För tre år sedan slutade han missbruka heroin. Sedan dess har han deltagit i rehabilitering och längtat efter att komma ut i arbetslivet.
Till Brukarföreningen kom han i maj, och under fyra månaders tid betalade de sociala myndigheterna för att han skulle få arbetsträna. Därefter, i oktober, fick han påbörja en OSA-anställning på samma arbetsplats.
– De ville väl se att jag gick och jobbade varje dag innan de gav mig det, säger han och ler.
Men när han talar om framtiden blir han dock allvarligare.
– När jag ska vidare till ett riktigt jobb känns det lättare att komma härifrån än från arbetslöshet. Om föreningen stänger är jag tillbaka på ruta ett.
Stockholms stad betraktar Brukarföreningens verksamhet som samhälleligt värdefull och har under året betalat ut 350 000 kronor i stöd. Landstinget har dock gjort en annan bedömning.
På hälso- och sjukvårdsnämndens möte i tisdags föreslog oppositionslandstingsrådet Birgitta Sevefjord (v) att föreningen på grund dess ekonomiska kris skulle få tillbaka sitt indragna stöd om 50 000 kronor.
– Det möttes av en dånande tystnad, säger hon.
Enligt Birgitta Sevefjord beror skillnaden i bedömning de två borgerligt styrda församlingarna emellan på en enda person: Birgitta Rydberg (fp). Sjukvårdslandstingsrådet som medan hon var i opposition flera gånger propagerade för indraget stöd till Brukarföreningen.
– Skulle Birgitta säga ja till att ge bidrag skulle säkert de andra borgerliga ledamöterna jubla, men nu satt de bara och kollade ner i bänkskivorna. Jag fick ingen respons alls.
Birgitta Rydberg å sin sida påpekar att beslutet att inte bevilja stöd fattades av en nämnd, inte av henne personligen. Om påståendet att borgerliga landstingskollegor i själva verket skulle vilja hjälpa föreningen säger hon:
– Den är en grov förolämpning mot de andra politikerna i alliansen att påstå att de inte inom vårt samarbete skulle våga föra dialog om de beslut vi ska fatta.
Ivar Andersen

Pressmeddelande från Vänsterpartiets Birgitta Sevefjord

Pressmeddelande från Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting:
23 oktober 2007 Birgitta Rydberg (fp) sluta att bestraffa människor som rest sig ur sitt missbruk! Stockholms brukarförening är en kamratförening för människor i aktivt missbruk och fungerar som en länk mellan missbrukaren och myndigheter, bl.a. landstinget. Tio fd heroinmissbrukare i arbetsmarknadsåtgärder tvingas sluta med sitt kamratstödjande arbete och regelbundna samarbete med landstingets metadonverksamhet eftersom föreningen inte har pengar att betala löpande räkningar som t ex el, telefon osv. under november och december. -Stockholms brukarförening behöver 50 000 kr för att kunna fortsätta sitt unika arbete bland Stockholms narkomaner året ut. Stockholms stad har insett brukarföreningens betydelse och ger ett ekonomiskt bidrag, men landstinget vägrar ge stöd p.g.a. en enda politiker - Birgitta Rydberg (fp). - Jag vädjar till alliansen och Birgitta Rydberg (fp) att släppa på prestigen och ge ett landstingsbidrag till en organisation som drivs av människor som efter 10 - 20 års missbruk har kunnat resa sig och nu använder sin tid till att hjälpa andra som befinner sig i djupt missbruk. - Brukarföreningen i Stockholm räddar människor som befinner sig i långvarigt heroinmissbruk tillbaka till ett värdigt liv. Det är självklart att Stockholms läns landsting måste stödja denna verksamhet, säger Birgitta Sevefjord (v) Vid dagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsnämnden föreslår Birgitta Sevefjord (v) att landstinget beslutar att ge 50 000 kr till Stockholms brukarförening för att täcka föreningens löpande utgifter över årsksiftet. Fakta Stockholms brukarförening har 900 medlemmar. Samarbete med landstingets metadonkliniker. Tidigare fick man ekonomiskt stöd från landstinget - 2007 avbröts detta av alliansen i SLL. Stockholms stad ger 350 000 kr i stöd 2007.
För mer information:
Birgitta Sevefjord - Vänsterpartiet

Debatt - Substitutionsbehandling med Diamorfine/Heroinhydroklorid

Vissa aktörer tycker att det är OK att förskriva ett läkemedel men inte ett annat, även om effekten av de olika läkemedlen för brukaren är densamma. Skillnaden mellan läkemedlen ligger i hur mycket du måste dosera och hur många gånger om dagen man måste ta läkemedlet för att uppnå ett normalmående.
Då nya läkemedel introduceras på en marknad så är biverkningar av högsta intresse! Kommer sedan ett nytt som ger patienterna mindre obehag, är saken klar, då är saken biff, det förskrivs. Ett motsatt förhållningssätt gäller för SBF:s medlemskollektiv. Igår (11/10-2007) var det på P1 (studioett) en direktsänd radiodebatt (se länk nedan) där Björn Fries, Dr Håkan Rosén, en riksdagsledamot samt Tim Heule (styrelsemedlem, representerar Malmö) debatterade substitutionsbehandling med Diamorfine/Heroinhydroklorid och "harm reduction" Tim sa då något tänkvärt: när det gäller läkemedel för oss brukare då ska det diskuteras av regeringen & riksdag samt av hela etablissemanget, dom som gör karriärer på frågor som rör mitt och brukarföreningens medlemmars liv. Varför allt detta tyckande?
Faktum: Biverkningarna av Diamorphine/Heroinhydroklorid är klart mycket mindre än av Metadon och Buprenorfine!
I EMCDDA rapporten 2003 så står det: gruppen som enbart fick Heroin förskrivet uppvisade klara hälsofördelar jämfört med gruppen som enbart fick Metadon.
Många aktörer menar på fullaste alvar att vi inte ska/kan/bör förskriva diamorphine/heroinhydroklorid! Jag påstår att dom är påverkade av den Svenska indoktrineringen, Heroin är ”knark” och det går ju inte att förskriva ”knark” till knarkare!
Faktum: Vi förskriver dagligen ut ”knark” till knarkare, Jag får dagligen 110mg Metadon. Vilket för en icke opiatberoende är en dödlig dos! Men nu handlar inte substitutionsbehandling om att förse "knarkare" med knark! Det handlar ytterst om att rädda liv! De brukare som i länder som England, Spanien och Portugal får substitutionsbehandling med Diamorfine/heroinhydroklorid så har inte Metadonet räckt! Kvinnor har fortsatt prostituera sig, män fortsatt sitt kriminella liv för pengar att få ihop pengar som sedan oavkortat gått till illegalt Heroin, det är till dessa människor dessa program riktar sig till. Alltså en väldigt liten del av det stora antal människor som har ett problematiskt opiatbruk.
Varför ska vi göra skillnad på preparaten? Om det inte bara bygger på moral eller på att ni/vi är indoktrinerade av den förträffligt fina repressiva politiken så säg vad vad det då är som styr åsikterna? Svara gärna på frågan.

Ang ”tajming” Jag har på olika håll hört ordet "tajming"! Är det då också fel "tajmat" att kräva någon ny form av medicinering för hjärtsjuka därför att alla vårdcentraler inte har tillgång defilibratorer?
Jag menar att många "aktörer" (tyckare) har tankeblockeringar som styrs av en moraluppfattning om hur saker ska vara. Vi är alla indoktrinerade av den Svenska opinionsbildningen kring narkotika, även vi som anser oss vara fria tänkare (inklusive Mig själv). Det är något som är svårt att acceptera, men trots allt, ett faktum. Jag och mina kamrater brottas dagligen med problemet att tänka fritt! Vi är ju experterna på våra egna liv men ändå finns det medlemmar i SBF som på fullast alvar anser det vara rätt att sheriffen tar ”kabben” ifrån oss, fastän att det bara leder till ytterligare en stöld, att en kvinna måste sälja sig igen för en femhundring så att en ny "kabbe" kan inhandlas, inget gott för det med sig förutom att stigmatiseringen ökar. Många medlemmar tycker att vi/Jag inte ska driva frågan om sprutbyten, det finns även människor inom medlemskollektivet som på fullaste alvar menar att vi ska bli utkastade från Metadonprogrammet för återfall och så vidare, då är det nog inte så svårt att förstå att tyckare anser så.
Avslutningsvis en fråga- Om vi (brukare) som verkligen drabbas negativt tycker så här, är det då inte lätt att förstå att andra aktörer också har blivit indoktrinerade och därför har en uppfattning om hur det ska vara? Det är väl så här vi uppfostrats till att tänka/tycka? Det kanske inte är så konstigt i alla fall.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=813815&BroadcastDate=&IsBlock=0

Jag vill förtydliga att- Substitutionsbehandlingen är Bra, men!

Vad jag vill säga med mina fallbeskrivningar är att formerna substitutionsbehandling ges under i många fall är katastrofal! Det finns ingen större vits för mig eller andra för den delen att "bara" skriva om dom det går bra för.
Hela grundidén med Svenska Brukarföreningen är att de, vi som har lätt att klara av de höga krav som samhället ställer på oss, och som oftast bygger på moral är solidariska med de av oss som har svårigheter. Det oavsett problemen vi anses ha är av medicinska eller av andra skäl.
Vi alla, vet redan om att Metadon och Buprenorfine räddar liv och är den bästa formen av "harm reduction" som finns, det behöver vi inte diskutera
Vi måste alltid avslöja avarter och felbehandlingar inom all form av sjukvård oavsett vilken diagnos den behandlar. Det är faktiskt det bäst sättet för oss brukare att framföra brukarperspektivet på, det oavsett behandlingsklinikerna gillar det eller ej.
Tillsammans kan vi förändra.......

Avart - Maria Beroendecentrum Överträffar sig själva!

Stina en tvåbarns mamma blev för en månad sedan gripen och anhållen av Polisen för misstanke om bilstöld. Hon satt anhållen i tre dagar. Brottet är nerlagt därför att bevis saknades. När Stina talar om att hon har Subutexbehandling på Maria Beroendecentrum och ber Polisen snällt ringa Maria Beroendecentrum så att hon kan få sina Subutexpiller, så gör dem det. En timme senare kommer polisen tillbaka med besked- vad tror ni Maria Beroendecentrum hade svarat? Ej förvånande så blev svaret NEJ! Historien slutar inte med detta- Stina har också diagnosen "genuin epilepsi" och äter därför på läkares ordination TEGRETOL vilket hon ej heller fick av Maria Beroendecentrum. På grund av att Maria Beroendecentrum nekade Stina dessa ordinerade läkemedel så riskerade Stina i sin poliscell att få Epilepsianfall av abstinensen hon gått in i på grund av att Maria Beroendecentrum nekat Stina Subutex.
När Stina äntligen efter tre dagar blev frisläppt så går hon direkt till Maria Beroendecentrum för att hämta sin Subutexdos, detta inträffar på en torsdag, hon får då sin torsdagsdos. Stina passar också på att fråga personalen på Maria Beroendecentrum varför hon inte fick sina läkemedel skickade till sig på polisstationen så blev svaret- Vi skickar inte doser till våra patienetr då Ni är anhållna eller häktade, punkt. Nu inträffar det fantastiska i denna historia- Stina har under lång tid fått hem helgdoser vilka hon skulle fått på fredagen, men på grund av att hon varit anhållen så dras helgdoserna in av Maria Beroendecentrum med argumentet- Jag tycker du är lite instabil! Faktum är att Stina under lång tid inte har tagit något otillåtet så vad menar Maria Beroendecentrum med att hon är instabil! Slutligen, åklagaren la ner ärendet!
Kontentan av Maria Beroendecentrums handlade blir enligt följande- Stina har två barn som hon bara träffar på helgerna med ett krav på att hon ska äta sina Subutex! Nu när Maria Beroendecentrum bara "tycker" något så får Stinas barn inte träffa sin mamma. Stina var oskyldig och kunde fått ett "epilepsianfall" på grund av att Maria Beroendecentrum nekade henne sina läkemedel. Vi höres vidare.....

Harm Reduction & Peer 2 Peer - Bild:3 - Hur att undvika skador vid injicering

Om du på sommaren går i en kortärmad T-Shirt så kanske du ska tänka på att inte injicera så att injiceringsstället syns! Högerhanden är också ett ställe man bör undvika då vi hälsar med den.

OBS! Snälla Du, Var försiktig, byt inte spruta med någon, och dosera rätt. Om du är osäker på Heroinets styrka, ta då hellre lite mindre i första fixen och känn efter så att du inte hamnar på bårhuset. Mvh Berne

LEKSAKERNA är för ert bästa, personalen på St-Erik har bara varit snälla, haft ert bästa för ögonen- sagt av en personal på 44án (metadonklinik)

Personalen på St-Erikskliniken fortsätter kränka sina patienter! Dom tvingar på patienterna PLASTLEKSAKER tillverkade för barn över TRE år att leka med (läs http://bernestalenkrantz.blogspot.com/2007/09/dumstruten-delas-idag-ut-till.html.) Vi är vuxna men behandlas jäkligt illa.
Personalen talar om hög säkerhet men detta är höjden av dumhet, detta måste ta slut! Vi vill inte bli kränkta, personalen använder våra Metadondoser som ett maktmedel, kryp så får du din dos, fy faan.
Vi måste kalla saker med sina rätta namn, är det dumheter så är det det dumheter och inget annat vilket LEKSAKEN på bilden får bevisa. Att tvinga på sina patienter en LEKSAK och samtidigt tala om säkerhet bevisar min tes om att det bara handlar om makt och inget annat, detta oavsett om personalen talar om säkerhet!
Att säga- Tar du inte denna LEKSAK så får du ingen Metadondos är inget annat än att utnyttja sin makt.
Johan Stenbäck hade av en i personalen på en annan klinik fått höra- vi skulle se snällheten i att St-Erikskliniken hade inhandlat LEKSAKSSKRINEN, det var bara för att hjälpa oss! för vårt bästa....