Fallbeskrivning-Film:1 - Anna 24 Nekas substitutionsbehandling

Hej! Jag ska pröva hur det fungerar med fallbeskrivningar på video! 

Debattartikel EXPRESSEN 26 nov 2007 - Ge narkomaner sjukvård och smittskydd!

Expressen 2007-11-28 11.32

http://www.expressen.se/debatt/1.941815/ge-narkomaner-sjuk-vard-och-smittskydd

Ge narkomaner sjukvård och smittskydd!

I dag ska Svenska brukarföreningens ordförande Berne Stålenkrantz resa till FN i Genevé för att diskutera hur Sverige lever upp till Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Vi lever inte upp till "alla medborgares rätt till sjukvård av högsta standard" så länge narkomaner utesluts. Regeringen måste börja erkänna att en repressiv narkotikapolitik skapar mer problem än den löser, skriver Berne Stålenkrantz och Gerry Stimson i dag.

 Sverige har gjort sig känt över världen för sitt försvar av de mänskliga rättigheterna. Men så fort det handlar narkomanvård överges ofta de höga principerna – trots att Sverige har skrivit under Förenta nationernas konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. En av artiklarna i konventionen handlar om medborgares ”rätt till sjukvård av högsta standard”. Något som alltså inte ges till alla svenska medborgare. Vart femte år är de stater som skrivit under konventionen också skyldiga att rapportera om vilka åtgärder som vidtagits för att garantera alla medborgares rättighet till god hälsa. Svenska Brukarföreningen (SBF) presenterar i dag inför kommittén en kritisk rapport tillsammans med den Londonbaserade organisationen International Harm Reduction Association (IHRA). Rapporten kommer att vara en del av underlaget för att granska Sverige. 

Sverige kritiseras för sin ovilja och sitt motstånd till att ge gruppen problematiska narkotikabrukare rätten och möjligheten att skydda sig mot hälsoskador och dödliga blodsjukdomar. Genom att ensidigt förvägra denna grupp lättillgängliga rikstäckande skadereducerande åtgärder såsom sprututbyten och behandling med Metadon eller Buprenorfine så ökas riskerna för dödliga sjukdomar i stället för att spridningen av hepatit-c, hiv och andra dödliga sjukdomar minskas. Trots allvaret i dessa hälsofrågor har den svenska regeringen underlåtit att i sin lägesrapport till kommittén överhuvud taget nämna något om narkotikabruk och åtgärder för att bemöta drogrelaterade skador. Denna underlåtenhet har även varit fallet med tidiga regeringar. 

En av de kritiska punkter vi framför i rapporten är att förekomsten av hiv och Hepatit-C bland sprutnarkomaner är oroväckande hög, så många som 95 procent kan vara smittade med hepatit-c och fram till maj 2007 har hittills 29 personer smittats med hiv. SBF och IHRA har rekommenderat kommittén att i deras förberedande arbete inför mötet nästa år kräva att den svenska regeringen samlar in ytterligare information om situationen. Den svenska narkotikapolitiken är starkt invävd i en föreställning att det går att bedriva hälso- och behandlingsarbete utifrån ett idealistiskt perspektiv som fokuserar på att utrota narkotikan och narkotikabruket. Allt bruk av illegal narkotika är förbjudet i lag, och det används av många aktörer inom vården som det huvudsakliga argumentet för att inte erbjuda skademinimerande strategier och lösningar, som till exempel att dela ut rena sprutor, eftersom de krockar med en restriktiv narkotikapolitik. Ett moment 22. Att genomföra sådana program på nationell nivå skulle stå i strid med lagen och målet att narkotikan och narkotikabruket ska utrotas. Sverige har alltid undvikit skademinimering i favör för en repressiv narkotikapolitik. 

Det här dilemmat försvårar för människor i behov av ibland ganska enkla lösningar som rena sprutor för att skydda sig från dödliga smittor och substitutionsbehandling för att öka livskvaliteten och viktigast av allt rädda liv. I praktiken betyder detta att svensk narkomanvård först och främst baseras på politiska kompromisser och moralism än på vetenskap och beprövad erfarenhet. Den svenska narkotikapolitikens mål prioriteras före människors liv och hälsa.

Vi hoppas att vi nu på måndag i Genevé kan övertyga kommissionen att få den Svenska regeringen att tänka om så att även den i detta och många andra avseenden en stigmatiserad grupp i Sverige också kommer att innefattas av den mänskliga rättigheten till sjukvård och smittskydd. Vi måste i Sverige, i likhet med stora delar av övriga världen, börja

erkänna att en repressiv narkotikapolitik skapar mer problem än den löser. Men för att nå dit måste det starkt ifrågasättas varför Sverige kriminaliserar drogbrukare. En restriktiv narkotikapolitik utesluter inte skademinimering. Skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och hälsovårdande insatser.

 

Av Berne Stålenkrantz Ordförande för Svenska Brukarföreningen och 

Gerry Stimson Professor och executive director för IHRA (International Harm Reduction Association)

Tidningsartikel Om Stockholms Brukarförening och det indragna Landstingbidraget

( källa Stockholms Fria Tidning http://www.stockholmsfria.nu/artikel/20213 )
Stockholms brukarförening har nått vägs ände
– Någon gång i höst tar pengarna slut. Jag hoppas verkligen att vi inte kommer att behöva stänga. Det var vice ordförande i Stockholms brukarförening, Kicki Paulsruds, spontana kommentar efter beskedet att den borgerliga landstingsmajoriteten drog in stödet till föreningen. Nu är hösten här och krisen är ett faktum.
Varje dag är Stockholms brukarförening i kontakt med omkring 150 personer med substitutionsbehandling. För narkomaner som vill bli rena agerar föreningen länk till myndigheter och vård, och verksamheten har fått goda vitsord av de ansvariga läkarna vid stadens olika beroendecentrum.
Exakt hur många man hjälpt in i behandling under det senaste året vet Kicki Paulsrud inte. För egen del har hon guidat ett tjugotal människor från tunga missbruk till laglig medicinering.
Men nu är verksamheten hotad. Indraget stöd från landstinget har gjort att föreningens resurser tagit slut innan budgetåret.
– Nu är vi vid vägs ände, säger Kicki Paulsrud. Vi vill inte att någon ska känna att vi har skitit i dem, men om de stänger ner våra telefoner och vårt bredband kan ju inte folk komma i kontakt med oss. Och om inte vi finns så vänder sig inte de här människorna direkt till vården, då skiter de i det istället.
Hyran för lokalerna är betald året ut. Andra löpande utgifter är fortfarande olösta problem. Föreningen hoppas kunna låna pengar för att slippa slå igen.
– Men det blir ju också problem, då kommer vi börja på minus nästa år, säger Kicki Paulsrud.
Förutom de brukare föreningen har till syfte att hjälpa oroar hon sig även för dem som organisationen i dag sysselsätter.
– Här på föreningen har vi två personer med OSA-tjänster, två på lönebidrag och fyra som arbetstränar, vad händer med dem om vi slår igen? Det är inte så lätt att skaka fram en arbetsplats där ens bakgrund som heroinist är en tillgång och en förutsättning för att göra jobbet.
I ett sparsamt inrett rum i föreningens lokal i Slakthusområdet sitter webmastern Christian Åkvist. För tre år sedan slutade han missbruka heroin. Sedan dess har han deltagit i rehabilitering och längtat efter att komma ut i arbetslivet.
Till Brukarföreningen kom han i maj, och under fyra månaders tid betalade de sociala myndigheterna för att han skulle få arbetsträna. Därefter, i oktober, fick han påbörja en OSA-anställning på samma arbetsplats.
– De ville väl se att jag gick och jobbade varje dag innan de gav mig det, säger han och ler.
Men när han talar om framtiden blir han dock allvarligare.
– När jag ska vidare till ett riktigt jobb känns det lättare att komma härifrån än från arbetslöshet. Om föreningen stänger är jag tillbaka på ruta ett.
Stockholms stad betraktar Brukarföreningens verksamhet som samhälleligt värdefull och har under året betalat ut 350 000 kronor i stöd. Landstinget har dock gjort en annan bedömning.
På hälso- och sjukvårdsnämndens möte i tisdags föreslog oppositionslandstingsrådet Birgitta Sevefjord (v) att föreningen på grund dess ekonomiska kris skulle få tillbaka sitt indragna stöd om 50 000 kronor.
– Det möttes av en dånande tystnad, säger hon.
Enligt Birgitta Sevefjord beror skillnaden i bedömning de två borgerligt styrda församlingarna emellan på en enda person: Birgitta Rydberg (fp). Sjukvårdslandstingsrådet som medan hon var i opposition flera gånger propagerade för indraget stöd till Brukarföreningen.
– Skulle Birgitta säga ja till att ge bidrag skulle säkert de andra borgerliga ledamöterna jubla, men nu satt de bara och kollade ner i bänkskivorna. Jag fick ingen respons alls.
Birgitta Rydberg å sin sida påpekar att beslutet att inte bevilja stöd fattades av en nämnd, inte av henne personligen. Om påståendet att borgerliga landstingskollegor i själva verket skulle vilja hjälpa föreningen säger hon:
– Den är en grov förolämpning mot de andra politikerna i alliansen att påstå att de inte inom vårt samarbete skulle våga föra dialog om de beslut vi ska fatta.
Ivar Andersen

Pressmeddelande från Vänsterpartiets Birgitta Sevefjord

Pressmeddelande från Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting:
23 oktober 2007 Birgitta Rydberg (fp) sluta att bestraffa människor som rest sig ur sitt missbruk! Stockholms brukarförening är en kamratförening för människor i aktivt missbruk och fungerar som en länk mellan missbrukaren och myndigheter, bl.a. landstinget. Tio fd heroinmissbrukare i arbetsmarknadsåtgärder tvingas sluta med sitt kamratstödjande arbete och regelbundna samarbete med landstingets metadonverksamhet eftersom föreningen inte har pengar att betala löpande räkningar som t ex el, telefon osv. under november och december. -Stockholms brukarförening behöver 50 000 kr för att kunna fortsätta sitt unika arbete bland Stockholms narkomaner året ut. Stockholms stad har insett brukarföreningens betydelse och ger ett ekonomiskt bidrag, men landstinget vägrar ge stöd p.g.a. en enda politiker - Birgitta Rydberg (fp). - Jag vädjar till alliansen och Birgitta Rydberg (fp) att släppa på prestigen och ge ett landstingsbidrag till en organisation som drivs av människor som efter 10 - 20 års missbruk har kunnat resa sig och nu använder sin tid till att hjälpa andra som befinner sig i djupt missbruk. - Brukarföreningen i Stockholm räddar människor som befinner sig i långvarigt heroinmissbruk tillbaka till ett värdigt liv. Det är självklart att Stockholms läns landsting måste stödja denna verksamhet, säger Birgitta Sevefjord (v) Vid dagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsnämnden föreslår Birgitta Sevefjord (v) att landstinget beslutar att ge 50 000 kr till Stockholms brukarförening för att täcka föreningens löpande utgifter över årsksiftet. Fakta Stockholms brukarförening har 900 medlemmar. Samarbete med landstingets metadonkliniker. Tidigare fick man ekonomiskt stöd från landstinget - 2007 avbröts detta av alliansen i SLL. Stockholms stad ger 350 000 kr i stöd 2007.
För mer information:
Birgitta Sevefjord - Vänsterpartiet

Debatt - Substitutionsbehandling med Diamorfine/Heroinhydroklorid

Vissa aktörer tycker att det är OK att förskriva ett läkemedel men inte ett annat, även om effekten av de olika läkemedlen för brukaren är densamma. Skillnaden mellan läkemedlen ligger i hur mycket du måste dosera och hur många gånger om dagen man måste ta läkemedlet för att uppnå ett normalmående.
Då nya läkemedel introduceras på en marknad så är biverkningar av högsta intresse! Kommer sedan ett nytt som ger patienterna mindre obehag, är saken klar, då är saken biff, det förskrivs. Ett motsatt förhållningssätt gäller för SBF:s medlemskollektiv. Igår (11/10-2007) var det på P1 (studioett) en direktsänd radiodebatt (se länk nedan) där Björn Fries, Dr Håkan Rosén, en riksdagsledamot samt Tim Heule (styrelsemedlem, representerar Malmö) debatterade substitutionsbehandling med Diamorfine/Heroinhydroklorid och "harm reduction" Tim sa då något tänkvärt: när det gäller läkemedel för oss brukare då ska det diskuteras av regeringen & riksdag samt av hela etablissemanget, dom som gör karriärer på frågor som rör mitt och brukarföreningens medlemmars liv. Varför allt detta tyckande?
Faktum: Biverkningarna av Diamorphine/Heroinhydroklorid är klart mycket mindre än av Metadon och Buprenorfine!
I EMCDDA rapporten 2003 så står det: gruppen som enbart fick Heroin förskrivet uppvisade klara hälsofördelar jämfört med gruppen som enbart fick Metadon.
Många aktörer menar på fullaste alvar att vi inte ska/kan/bör förskriva diamorphine/heroinhydroklorid! Jag påstår att dom är påverkade av den Svenska indoktrineringen, Heroin är ”knark” och det går ju inte att förskriva ”knark” till knarkare!
Faktum: Vi förskriver dagligen ut ”knark” till knarkare, Jag får dagligen 110mg Metadon. Vilket för en icke opiatberoende är en dödlig dos! Men nu handlar inte substitutionsbehandling om att förse "knarkare" med knark! Det handlar ytterst om att rädda liv! De brukare som i länder som England, Spanien och Portugal får substitutionsbehandling med Diamorfine/heroinhydroklorid så har inte Metadonet räckt! Kvinnor har fortsatt prostituera sig, män fortsatt sitt kriminella liv för pengar att få ihop pengar som sedan oavkortat gått till illegalt Heroin, det är till dessa människor dessa program riktar sig till. Alltså en väldigt liten del av det stora antal människor som har ett problematiskt opiatbruk.
Varför ska vi göra skillnad på preparaten? Om det inte bara bygger på moral eller på att ni/vi är indoktrinerade av den förträffligt fina repressiva politiken så säg vad vad det då är som styr åsikterna? Svara gärna på frågan.

Ang ”tajming” Jag har på olika håll hört ordet "tajming"! Är det då också fel "tajmat" att kräva någon ny form av medicinering för hjärtsjuka därför att alla vårdcentraler inte har tillgång defilibratorer?
Jag menar att många "aktörer" (tyckare) har tankeblockeringar som styrs av en moraluppfattning om hur saker ska vara. Vi är alla indoktrinerade av den Svenska opinionsbildningen kring narkotika, även vi som anser oss vara fria tänkare (inklusive Mig själv). Det är något som är svårt att acceptera, men trots allt, ett faktum. Jag och mina kamrater brottas dagligen med problemet att tänka fritt! Vi är ju experterna på våra egna liv men ändå finns det medlemmar i SBF som på fullast alvar anser det vara rätt att sheriffen tar ”kabben” ifrån oss, fastän att det bara leder till ytterligare en stöld, att en kvinna måste sälja sig igen för en femhundring så att en ny "kabbe" kan inhandlas, inget gott för det med sig förutom att stigmatiseringen ökar. Många medlemmar tycker att vi/Jag inte ska driva frågan om sprutbyten, det finns även människor inom medlemskollektivet som på fullaste alvar menar att vi ska bli utkastade från Metadonprogrammet för återfall och så vidare, då är det nog inte så svårt att förstå att tyckare anser så.
Avslutningsvis en fråga- Om vi (brukare) som verkligen drabbas negativt tycker så här, är det då inte lätt att förstå att andra aktörer också har blivit indoktrinerade och därför har en uppfattning om hur det ska vara? Det är väl så här vi uppfostrats till att tänka/tycka? Det kanske inte är så konstigt i alla fall.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=813815&BroadcastDate=&IsBlock=0

Jag vill förtydliga att- Substitutionsbehandlingen är Bra, men!

Vad jag vill säga med mina fallbeskrivningar är att formerna substitutionsbehandling ges under i många fall är katastrofal! Det finns ingen större vits för mig eller andra för den delen att "bara" skriva om dom det går bra för.
Hela grundidén med Svenska Brukarföreningen är att de, vi som har lätt att klara av de höga krav som samhället ställer på oss, och som oftast bygger på moral är solidariska med de av oss som har svårigheter. Det oavsett problemen vi anses ha är av medicinska eller av andra skäl.
Vi alla, vet redan om att Metadon och Buprenorfine räddar liv och är den bästa formen av "harm reduction" som finns, det behöver vi inte diskutera
Vi måste alltid avslöja avarter och felbehandlingar inom all form av sjukvård oavsett vilken diagnos den behandlar. Det är faktiskt det bäst sättet för oss brukare att framföra brukarperspektivet på, det oavsett behandlingsklinikerna gillar det eller ej.
Tillsammans kan vi förändra.......

Avart - Maria Beroendecentrum Överträffar sig själva!

Stina en tvåbarns mamma blev för en månad sedan gripen och anhållen av Polisen för misstanke om bilstöld. Hon satt anhållen i tre dagar. Brottet är nerlagt därför att bevis saknades. När Stina talar om att hon har Subutexbehandling på Maria Beroendecentrum och ber Polisen snällt ringa Maria Beroendecentrum så att hon kan få sina Subutexpiller, så gör dem det. En timme senare kommer polisen tillbaka med besked- vad tror ni Maria Beroendecentrum hade svarat? Ej förvånande så blev svaret NEJ! Historien slutar inte med detta- Stina har också diagnosen "genuin epilepsi" och äter därför på läkares ordination TEGRETOL vilket hon ej heller fick av Maria Beroendecentrum. På grund av att Maria Beroendecentrum nekade Stina dessa ordinerade läkemedel så riskerade Stina i sin poliscell att få Epilepsianfall av abstinensen hon gått in i på grund av att Maria Beroendecentrum nekat Stina Subutex.
När Stina äntligen efter tre dagar blev frisläppt så går hon direkt till Maria Beroendecentrum för att hämta sin Subutexdos, detta inträffar på en torsdag, hon får då sin torsdagsdos. Stina passar också på att fråga personalen på Maria Beroendecentrum varför hon inte fick sina läkemedel skickade till sig på polisstationen så blev svaret- Vi skickar inte doser till våra patienetr då Ni är anhållna eller häktade, punkt. Nu inträffar det fantastiska i denna historia- Stina har under lång tid fått hem helgdoser vilka hon skulle fått på fredagen, men på grund av att hon varit anhållen så dras helgdoserna in av Maria Beroendecentrum med argumentet- Jag tycker du är lite instabil! Faktum är att Stina under lång tid inte har tagit något otillåtet så vad menar Maria Beroendecentrum med att hon är instabil! Slutligen, åklagaren la ner ärendet!
Kontentan av Maria Beroendecentrums handlade blir enligt följande- Stina har två barn som hon bara träffar på helgerna med ett krav på att hon ska äta sina Subutex! Nu när Maria Beroendecentrum bara "tycker" något så får Stinas barn inte träffa sin mamma. Stina var oskyldig och kunde fått ett "epilepsianfall" på grund av att Maria Beroendecentrum nekade henne sina läkemedel. Vi höres vidare.....

Harm Reduction & Peer 2 Peer - Bild:3 - Hur att undvika skador vid injicering

Om du på sommaren går i en kortärmad T-Shirt så kanske du ska tänka på att inte injicera så att injiceringsstället syns! Högerhanden är också ett ställe man bör undvika då vi hälsar med den.

OBS! Snälla Du, Var försiktig, byt inte spruta med någon, och dosera rätt. Om du är osäker på Heroinets styrka, ta då hellre lite mindre i första fixen och känn efter så att du inte hamnar på bårhuset. Mvh Berne

LEKSAKERNA är för ert bästa, personalen på St-Erik har bara varit snälla, haft ert bästa för ögonen- sagt av en personal på 44án (metadonklinik)

Personalen på St-Erikskliniken fortsätter kränka sina patienter! Dom tvingar på patienterna PLASTLEKSAKER tillverkade för barn över TRE år att leka med (läs http://bernestalenkrantz.blogspot.com/2007/09/dumstruten-delas-idag-ut-till.html.) Vi är vuxna men behandlas jäkligt illa.
Personalen talar om hög säkerhet men detta är höjden av dumhet, detta måste ta slut! Vi vill inte bli kränkta, personalen använder våra Metadondoser som ett maktmedel, kryp så får du din dos, fy faan.
Vi måste kalla saker med sina rätta namn, är det dumheter så är det det dumheter och inget annat vilket LEKSAKEN på bilden får bevisa. Att tvinga på sina patienter en LEKSAK och samtidigt tala om säkerhet bevisar min tes om att det bara handlar om makt och inget annat, detta oavsett om personalen talar om säkerhet!
Att säga- Tar du inte denna LEKSAK så får du ingen Metadondos är inget annat än att utnyttja sin makt.
Johan Stenbäck hade av en i personalen på en annan klinik fått höra- vi skulle se snällheten i att St-Erikskliniken hade inhandlat LEKSAKSSKRINEN, det var bara för att hjälpa oss! för vårt bästa....

Bulgarien kl:1403 - Funderingar från en hotellobby

Funderingar från Sofia, Bulgarien.
Jag är på ett internationellt narkotikaseminarium. Rubriken för mötet är- Social Inclusion and Health. Bulgariska hälso- departementet är en av arrangörerna.
Sitter nu kl:1403, lördag 29 september 2007 i skrivande stund i lobbyn på Hotellet med en dubbel espresso och en cremé caramel. Själva seminariet hålls också på Hotellet. Arkitekturen är från en svunnen tid, kommunisteran, men blev för något år sedan totalrenoverat med pool, gym, solarium etc. Vi bor även här.
Hur som helst, det är fortfarande varmt här i Bulgarien, ca 25 grader, det kan bli en bra dag för sightseeing. Första anhalten ska bli till en ”flee market”. Vi som ska åka är förutom jag själv Tim Heule och Stephanie, en socialarbetare som arbetar med prostituerade kvinnor i Hamburgs red light district.
Mötesdeltagarna representerar olika NGO:s (ex: SBF), WHO och EU genom EMCDDA ( www.emcdda.europa.eu ). På programmet har det varit ett stort antal paneldiskussioner och workshops och det har inte varit lätt att välja där emellan. Seminariet har främst handlat om Hepatit-C, Harm reduction och prostitution. Work shops om prostitution har förutom kvinnlig prostitution även handlat om manliga sexarbetare gay som straighta. frågorna om prostitution handlar inte om skuldbeläggning och offerstämpling, det så långt ifrån den Svenska diskursen och debatten man kan komma.
För mig är det viktigt att få delta på Internationella seminarium då det till skillnad från hemma inte handlar om moralism, behandling, föreskrifter, urinprover och andra repressiva åtgärder. Här talas det uteslutande i termer av skade reducering (harm reduction). Alla utsatta och stigmatiserade grupper inkluderas i diskussionerna. Precis så som Jag och Svenska Brukarföreningen vill att diskussionen också i Sverige ska låta. Ett viktigt budskap som sändes ut var att implementeringen av Harm reduction måste intensifieras inom hela EU, (är inte Sverige medlem där!)
EMCDDA ( www.emcdda.europa.eu ) är en av sponsorerna till mötet. Dom representeras av Dagmar Heidrish som också varit chair man på flera paneler och workshops. På dessa har hon presenterat avslöjande siffror som gör att man mår dåligt över att vara en brukare i Sverige. Här utgår hela diskussionen från evidens och verklighet, inte som hemma utifrån utopin ”det narkotikafria, goda samhället”. Norge och Malta ligger långt framme på vissa områden, bland annat då det gäller rena sprutor. Om jag inte missminner mig så når det Norska sprututbytet över 65 % av de problematiska brukarna. Siffror som stockar sig i min hjärna när jag börjar räkna. Jag har haft mycket svårt att sova i natt, då drömmarna om en annan tid, en annan plats har avlöst varandra ända fram till klockan ringde.
I Sverige är det inne att tala om evidens, vården ska vara vetenskapligt underbygd etcetera, men varför resonerar vi inte utifrån samma resonemang då det handlar om de som inte vill eller kan sluta knarka, de problematiska brukarna! Dessa människor existerar också! Första gången du röker en drake Heroin eller skjuter upp Amfetamin eller Heroin i armen så springer man ju inte direkt till Socialen och ber om hjälp! Verkligheten gör att brukare är rädda för att registrera sig som knarkare på Socialen. Vi vet att risken för en LVM-placering och hot om andra repressiva åtgärder är stor och det vill man inte riskera, så ser verkligheten ut. Det är mot denna grupp av människor som det är viktigt att ha ett ”harm reduction” fokus mot. Denna grupp måste få tillgång till anonyma sprutbyten, anonyma substitutionsprogram, avgiftningsplatser med Metadon eller Buprenorfine. För den lilla gruppen terapiresistenta så måste vi ha Heroinförskrivningsprogram, en tanke som även Håkan Rosén, chef för Beroendecentrum i Malmö kunde tänka sig. Han sa i en artikel i Sydsvenska att steget mellan att förskriva Metadon och Buprenorfine till att förskriva Heroin var litet. I Sverige är det för de flesta ett moraliskt problem, men i verkligheten är skillnaden mellan morfin, heroin, kodein minimal. Det handlar endast om dosering, hur mycket måste man ta av ett visst preparat för att uppnå samma effekt som med ett annat.
I Sverige är det "mot narkotika", för ett narkotikafritt samhälle och inte en enda tanke skänks åt denna grupp och att dom faktiskt existerar, alla ska sluta, basta, annars får du skylla dig själv! Enligt knarkofob organisationerna så finns lösningarna i mer LVM, längre straff, mer urinprovskontroller, krav på social skötsamhet för att överhuvudtaget få chans till vård, och sist men inte minst så vill knarkofoberna ge polisen mer långtgående befogenheter. Jag är förbaskat trött på att vi i Sverige utgår från ett utopisamhälle istället för att ta utgångspunkt i hur verkligheten ser ut och fungerar.
Tack för kaffet, nu ska jag bli turist för några timmar.

Varning! ej för BARN under tre!

Bilden får tala för sig själv, vidare beskrivning är överflödig!

"Dumstruten" delas idag ut till.

(OBS! Klicka på bilden och läs varningstexten)

På vissa substitutionsbehandlingkliniker så finns det interna policys som omfattar det mesta, även sånt som bygger på nonsens, ”in absurdum”. En regel är att vi som hämtar Metadon ska ha ”kassaskrin” med oss till kliniken eller då vi vi hämtar våra doser på Apoteket! Detta påstås vara för att försvåra för obehöriga, främst barn att inte komma åt doserna, och att försvåra för rånare! När vi som drabbas av deras nycker försöker förklara att en rånare endast blir mer nyfiken och sugen på att råna ifall dom ser ett skrin, så blir svaret - du hämtar ju narkotika, när vi då påpekar att inga andra patientgrupper behöver skrin då dom på Apoteket hämtar Morfin, Stesolid eller annat narkotiskt läkemedel så blir svaret:
-gör som du blir tillsagd, annars inga doser!
Regler som man förstår går att acceptera, regler som i detta fall endast bygger på nonsens är bara ett maktmedel.
Idag när Lorre kommer till St-Erikskliniken så upptäcker han!
Shit, inget skrin! Problem uppstår- inget skrin, inga doser!

Han ber då snällt om ett undantag, men icke, på St-Erikskliniken är dom tuffa. Lösningen ligger i att kliniken lånar ut ett skrin mot femtio kronor i deposition!
Håll i er och titta på bilderna, ett plastskrin, för barn (läs texten)!

”Dumstruten” delas ut till den i personalen på St-Erikskliniken som var så finurlig att på leksaksaffären inhandla blommiga plastskrin med plastnyckel!

Var det inte barnsäkert skrinen skulle vara?

Ring 086001299 så kan vi bestämma hur dumstruten ska överlämnas!

Låt din kreativitet flöda, hitta på "slogans"

Hej!
Jag och några till i Svenska Brukarföreningens styrelse jobbar nu med att arrangera ett större seminarium. Vi behöver därför fler "slogans"!
Låt din kreativitet flöda, posta förslagen som kommentar.

Brukarsamverkan ej samma sak som Brukarinflytande!

Politik och egna brukarerfarenheter, ej hand i hand.

Rent bättre än smutsigt

När Birgitta Rydberg för ngn månad kommenterade siffror från Oslos sprututbyte så sa hon något åt detta håll- 75% av alla knarkare fortsätter att byta med varandra, alltså fungerar inte sprututbytet!

25% är tusentals MÄNNISKOR, det är en bra siffra!

25% byter ut smutsiga mot rena!

25% slipper riskera dödliga sjukdomar

Birgitta, vi talar om Människor, även om du avskyr Svenska Brukarföreningens medlemmar så har vi oavsett du gillar oss eller inte lika stor rättighet till smittskydd som andra grupper har. Jag har för mig att det står ngt sådant i dom mänskliga rättigheterna, jag ska kolla upp det. För ngn vecka sedan så sa du i talarstolen i Landstingshuset- alla patienter har samma rättigheter!

Dogmatism är motsatsen till Humanism

Humanism, pragmatism, Harm Reduction = värdigt Liv.

Dogmatism, cynism, diskriminering = stigmatisering.

Svenska Brukarföreningen Stöder Dig

Svenska Brukarföreningen Ser, hör agerar, gör vad som behövs när det behövs.

EXTRA! Svenska Brukarföreningen Kräver

Möten & Seminarium

Viktiga möten/seminarium jag ska delta på fram till årsskiftet:

25 september 2007 heldags seminarium om Socialstyrelsens föreskrifter:
Arrangör Socialstyrelsen. Plats: Folkets-hus Stockholm.
Ett viktigt möte där föreskrifterna om Substitutionsbehandlingen ska diskuteras. Kanske chans ges att påtala alla avarter som dagligen kommer till Brukaföreningens kännedom.

25-29 september 2007 ett tredagars seminarium I Sofia, Bulgarien. Arbetsnamn: Social Inclusion and Health:
Ingår i ett EU-finansierat projekt där jag sitter med i en expertgrupp bestående av cirka 15 personer från ett flertal europeiska länder. En del av projektet går ut på att ta fram en Europeisk modell för Brukarsamverkan. Ett år kvar på projektet. Nästa möte blir i Barcelona.

5-8 december 2007 “International Drug Policy Reform conference” New Orleans, Louisiana USA. Arrangör: Drug Policy Alliance - http://www.drugpolicy.org/
Hit är jag inbjuden som föreläsare. Ska hålla i en panel om ”Drug User Organization”. Håller för fullt på med förberedelserna, ett "power point" presentation ska bl.a. tas fram. Tar gärna emot förslag. Länk till konferensens program (uppdateras) - http://kessjones.com/conf07/DPAProgramming.html
The 2007 International Drug Policy Reform Conference will address a wide range of policy, legal, political and scientific issues including: Drug Sentencing Reform Treatment, Drug Testing, Race and the Drug War, Marijuana, HIV, Hep C and Overdose Prevention, International Developments, Drug Education, Entheogens-Science, Spirituality and Law, Alternatives to Prohibition, Pragmatic Steps for Ending the Drug War

Svensktoppen och Tio I topp kommer snart till en Blogg nära dig - (Socialstyrelsen kritiserar)

Socialstyrelsen kom för någon vecka sedan ut med en rapport som hårt kritiserar den Svenska Substitutionsvården för att inte erbjuda tillräckligt med, och värst av allt, på vissa orter ingen alls vård alls. Ca en av tio brukare får substitutionsbehandling! Inom SBF anser vi siffran vara alldeles för låg. Våra kamrater vet om att det är svårt och ibland omöjligt att få substitutionsbehandling och därför söker många överhuvudtaget inte och då främst i dom mindre orterna. Tänk er att detta sker i Sverige där Substitutionsvården och narkomanvården alltid slagit sig för bröstet påstått att I Sverige så finns det ett innehåll i vården (vilket nonsens) till skillnad med Europa där dom bara pytsar ut Metadondoser til höger och vänster. Vi som är brukare av dessa tjänster ser aldrig något annat än flaskan vi dricker ur och plastmuggen vi pinkar i.
I socialstyrelsens rapport så kritiseras både privata och landstingsdrivna kliniker. LG (kollega) har idag 20 sep beställt ut samtliga tillsynsrapporter från Socialstyrelsen. Så snart vi fått dessa så kommer vi kommentera dom.
Den Stockholmsklinik som fick hårdast kritik är: (salut) DIN SUPPORT! Hurra, hurra, hurra, hurra, klappar händerna!
Frågan vi alla vill ha svar på: Hur känns det att vinna (mikrofon)?

Jag och mina kollegor kommer försöka göra en tio i topp lista över alla kliniker i Sverige som erbjuder substitutionsbehandling, en SVENSKTOPPEN både över dom bästa och dom sämsta!

Vi arbetar just nu tillsammans med en forskare med att ta fram en enkät så att vi på ett rättvist sätt kan mäta klinikerna. Ett problem vi måste lösa är att klinikerna som bara funnits i något år har nöjdare brukare än på dom som funnits en längre tid.

Håll ut kära läsare, det kommer bli bra läsning. Var försiktiga där ute, inga överdoser tack. Har redan varit på fem begravningar i år.
Länk till Socialstyrelsens Rapport: www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/49AD6932-040A-49B4-AB581C31527B/8329/200710926.pdf

Avart - Fallbeskrivming - Händelsekedja ledde till uteslutning

Nu har definitiva beslutet i ärendet Andrej kommit! Han blev utkastad från Metadonbehandlingen.
Vad detta ärende visar på är hur olika våra verkligheter uppfattas. Vad som har sagts och vad som gjorts vet vi inte. Kliniken uppfattar händelsen på ett sätt, Andrej på ett annat! Som vanligt så förlorar vi, alltid tvåa. Hur kan verkligheten uppfattas så här olika? Andrej säger sig inte ha hotat någon, personalen säger att han har gjort det! Ord mot ord. Ifall detta ärende hade tagits upp i domstol i den riktiga världen så hade utfallet kanske blivit, oavgjort! Jag anser att narkomanvården på detta sätt agerar åklagare, domstol och bödel utan att vi får ha försvarare. Olaga hot ska polisanmälas, punkt!
Däremot har han kallat personal för x!x%# (fult könsord), och det kan vi tycka vad vi vill om, men det är definitivt inte ett hot, och vad är egentligen ett hot? Jag ska komma och släppa en atombomb! Är det hot eller något en desperat, kränkt och orättvist behandlad människa slänger ur sig då hans livslina håller på att rinna ur händerna.
Om han nu har hotat någon i personalen så anser jag att kedjan av kränkningar till slut ledde fram till det, helt i onödan. Kliniken skulle från början ha skött ärendet på ett annat sätt, då hade det inte behövt bli så här. Men som vanligt så är personalen ofelbar. Jag anser att allt som bestäms inom socialtjänst och narkomanvård ska lämnas skriftligt med två kopior så att alla vet vad som gäller, då blir det inga missuppfattningar.
En kedja av felaktiga beslut ledde fram till att Andrej blev av med sitt metadon. Alla delar av denna historia har sköts förbaskat dåligt. Kliniken påstår att han hotat! Andrej å andra sidan känner sig straffad för att han var ärlig. Jag förstår hur han känner sig.

I beslutsprotokollet från utskrivningsgruppen står det ordagrant enligt följande:
Protokoll:
· Patientens namn: Andrej (påhittat).
· Datum för beslut: 070919.
· Orsak till diskussion: Hot om våld.

Beslutsunderlag:
1. Journalsammanstälning.
2. Socialtjänstens utlåtande.
3. Rapporter från andra vårdgivare/myndigheter.
4. Skriftligt uttalande.

Beslut:
Underhållsbehandlingen avslutas pga:
· Upprepat hot om våld

Undertext:
Patienten informeras och beslutet förs in i journal påföljande måndag.
Utskriven patient kan åter söka metadonbehandling efter sex månader.
Undantag kan ske med remiss vid mycket starkt vägande skäl. Om något nytt tillkommit kan beslutet prövas igen av metadonkonferensen inom 30 dagar.

vad jag vill säga med fallbeskrivningarna är

Det finns ingen som helst anledning till att vi ska behöva stå ut med sådana här kränkningar oavsett det är av Polisen eller av vården. Avarter måste synliggöras! Sovjetunionen och dom andra facistländerna föll då människorna inte längre var rädda. När dom väl ställde sig på barrikaderna så föll systemet ihop som ett korthus, samma "non violent" modell ska vi använda. Vi vinner till slut, för ett humant liv, för en human behandling, stoppa cynismen och diskrimineringen. Människor lider människor dör, för många politik, för oss blodigt alvar.
Mvh Berne

Fallbeskrivning - Avart - Ärlighet bestraffas med hot om uteslutning, fem doser en för mycket!

För några månader sedan nåddes Andrej av budet att en nära släkting hastigt gott bort. Han sa därför till Metadonkliniken på St-Eriks sjukhus att han behövde åka hem för att vara med på släktingens begravning. Han bad om 14 doser då han planerat att vara borta i två veckor. Av någon anledning som inte har ett dugg med det inträffade att göra så valde han att åka hem redan efter nio dagar. Andrej som är en ärlig kille tar därför med sig dom fem ouppdruckna doserna tillbaka till kliniken för redovisning samt förklara vad som hänt. Vad händer nu! Jo han lämnade tillbaka en dos för mycket! Han lämnade in fem doser, istället för fyra! Andrej hade i Polen missat att dricka en dos.
– En kväll gick jag ut med goda vänner och festade, jag tror det var dagen efter festen som jag missade dosen. Tänk er, han hade varit ute och festat, en hel natt också, i Polen!
Han trodde i sin enfald att allt var lugnt, han hade ju varit uppriktig och redovisat alla doser som man ska, även dosen han skulle ha druckit. Vad händer nu? klinikchefen som tydligen lider av maktfullkomlighet, straffar nu Andrej med att dra in alla hans doser från Apoteket där han hämtat dom under en viss tid. Nu måste han som ytterligare straff komma 6 dagar i veckan, sex månader på raken till kliniken för att överhuvudtaget få några doser. Detta är ett straff och inget annat.
Då han ber klinikchefen Eva Johansson om en förklaring, så får han svaret - Jag behöver inte till dig eller till någon annan förklara, jag är chef! Som vanligt straffas vi brukare då vi är uppriktiga och ärliga. Många brukare väljer hellre att fuska med sina urinprover istället för att vara ärliga. Fastän att alla vet att upprepat fusk kan leda till uteslutning, enlig Socialstyrelsens föreskrifter. Det mest fruktansvärda i ärendet är att Eva Johansson idag 19 sep tog upp hans ärende i utskrivningsgruppen, han hotas alltså med uteslutning ur Metadonprogrammet på grund ärlighet.
Jag lämnar en rapport om vad som sker så fort jag fått tag i Andrej vilket jag tror bli i morgon.

Avart - Sandgren en "under covered" narkpolis med Hollywooddrömmar ser till att en Mettadonpatient hotas med utkastning...

Sandgren en "Under covered" narkotikapolis med Hollywood attityd har varit på mångas läppar under de år jag varit verksam inom denna branch. Många kallar honom för sadisternas sadist, då han är en skadeglad "son of a bitch". I fredags förra veckan springer han på Janne och Kalle (fingerade namn) i närheten av Götgatan, Skanstull. Han stoppar båda två och vid visitationen finner Sandgren en ynka bit Cannabis som enligt Janne inte är värd mer än 30 kronor samt två kapslar med innehållet Zink, vilket också polisens egen analys kommer påvisa. Sandgren utgår självklart från att kapslarna innehåller Heroin, varvid han fäller kommentaren: ni Horsare är ett jävla pack, ni ska sitta på kåken och ruttna! Samtidigt "tappar" Sandgren (med flit) Jannes klocka värd niotusen på trottoaren så att glaset spräcks och säger- försök sätta dit mig för det här ha, ha ha. När Janne förklarar att han har Metadonbehandling på Mörbykliniken, och snällt ber Sandgren att inte ställa till med nått, så svarar "Mel Gibson" (Sandgren) helt rått- jag ska se till att du blir av med ditt Metta. I går (17sep-07) ringer Sandgren till Mörbykliniken och golar ner Janne! Ancki som är klinikchef sväljer självklart allt Sandgren berättar, och går till aktion. Hon ser till att Janne i morgon (19sep-07) tas upp i utskrivningsnämnden, fast att det som hänt inte stöds av Socialstyrelsen. Det står tydligt och klart i föreskrifterna: Narkotikabrott som vunnit laga kraft. Ancki har på ett tidigare möte med SBF fält det sensationella påståendet: I Danderyd gäller andra regler, ett uttalade som tydligt speglar hennes syn, andra regler gäller fina Mörbykliniken. Enligt polislagens §27 så ska det på plats göras förhör och den misstänkta ska erbjudas förenklad delgivning. Uppgiften fick jag idag av åklagarmyndigheten, jag kanske har missuppfattat någon detalj.
Love & Solidarity - Läs röda korsets "guide lines on harm reduction on injecting drug use"

Harm Reduction & Peer 2 Peer - Bild 2 - Hur att undvika skador vid injicering

Faktum: Första gången vi injicerade så gjorde dom flesta det med en kamrat. Då är det viktigt att den ena personen kan lära ut hur att injicera på ett så säkert sätt, och viktigast finnas på plats om du skulle fått en överdos=Peer 2 Peer

OBS! Rättelse till - Socialsekreterare misshandlar och riskerar livet på sin klient.

Jag skrev att 36åringen köpt två stesolid! Rättelse: Hon hade köpt två Subutex för att inte ta Heroin, jag anser att denna nya information gör fallet än mer upprörande än tidigare.

Harm Reduction & Peer 2 Peer - Bild 1 - Hur att undvika skador vid injicering

Harm reduction och Peer to Peer är inget hemskt. Det är till för att minska skador. Samhälle, familj och vänner tjänar alla på om vi som använder narkotiska preparat, lagliga som olagliga kan slippa infektioner och ytterst dödliga blodsjukdommar.

Debattartikel - En restrektiv narkotikapolitik utesluter inte "harm reduction".

Här är en oklippt kopia på min artikel som förra helgen var publicerad i dom "Fria" tidningarna.

- En restriktiv narkotikapolitik utesluter inte ”harm reduction”, skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och harm reduction

Sverige redovisar idag Västeuropas högsta dödlighet bland narkotika-användarna. Vår huvudstad har ett utbrott av HIV bland stadens narkomaner. De gamla strategierna som syftade till att hantera narkotikaproblemet har slagit fel. Det är nu dags att överge den tidigare retoriken där olika former av insatser framställdes som motstridiga. Sprututbyten och andra skadereducerande åtgärder förhindrar inte ett effektivt förebyggande arbete. En restriktiv narkotikapolitik utesluter inte ”harm reduction” (skademinimering). Politiker och andra beslutsfattare måste upphöra med sitt politiska spel i narkotikafrågorna och ta till sig av moderna forskningsrön och internationella erfarenheter som gett bevisat bättre resultat.

Den svenska narkotikapolitiken har länge marknadsförts internationellt som en modell för andra länder att följa, men vad är det vi skryter om! Hur kan en politik som redovisar Västeuropas högsta narkotikadödlighet, och är enda landet inom EU som har en lag som förbjuder Apoteket att till narkotikaanvändare sälja sprutor, och där ordet ”harm reduction” är något hemskt, anses vara ett föregångsland och en modell att följa.

Politiker, beslutsfattare och företrädare för lobbyistorganisationer med rötter i sextiotalets narkotikadiskussioner upplever nu hur marken börjat gunga under deras fötter. Deras gamla ideologiska ställningstaganden håller inte längre inför den nya moderna tidens granskande öga. De skadliga effekterna av deras ideologi är för mig uppenbara.

Hur agerar då motståndarna mot sprututbyten och andra skadereducerande åtgärder då deras dogmatiska ideologi är under attack? Jo, dom gräver ner sig ännu djupare i de gamla skytte-gravsställningarna, ropar ännu högre, likt religiös övertygelse efter mer tvångsvård, utökade urinprovskontroller, mer drogfri behandling. Rena sprutor ger fel signaler sjunger dom gemensamt i kör. Rena sprutor är harm reduction, och harm reduction är enligt dom något fruktansvärt.

Konsensus har fram till nu funnits runt den Svenska modellen, men nu hörs från olika håll kritiska röster! Många är de forskare, läkare, politiker samt olika tidningars ledarsidor som liksom jag är för en verklighetsanpassad hållning till narkotikan och dess användare. Kanske skymtar vi nu någonstans i horisonten konturerna till en ny human och modern Svensk narkotikapolitik.

I våras kom Vänsterpartiet med ett förslag till en ny narkotikapolitik med fokus på avkriminalisering av det egna bruket. Under politikerveckan i Almedalen på Gotland presenterade regeringens narkotikasamordnare Björn Fries ett sjupunktsprogram om hur att ge de narkotikaberoende mer inflytande över sina egna liv. I sin helhet var både Vänsterns och Björn Fries förslag bra, men som vanligt så talas det bara om vård och behandling. Inte ett enda ord om åtgärder för att förbättra livssituationen för dom som inte vill eller kan sluta knarka.

Jag påstår, med all säkerhet att samhället aldrig någonsin kommer bli fritt från narkotika! Och med det i tankarna så måste Sverige börja ta till sig av de positiva erfarenheter som gett bevisat bättre resultat i andra länder, med andra ord ”harm reduction” (skadereducering). Narkotikapolitik bör också, som andra politikområden gör baseras på vetenskaplig kunskap (evidens). På detta område har Björn Fries gjort ett jättejobb. Han har i sin roll som narkotikasamordnare initierat till ett antal viktiga studier. Bland annat studien som resulterade i rapporten ”Kartläggning av Svenska polisens narkotikabekämpning”. Den avslöjade att polisen hellre griper tio ”knarkare” för personligt bruk av narkotika än att gripa deras narkotikalangare! Han var också med att sponsra 3-G studien. En studie som tittade på substitutionsbehandlingen med Metadon och Buprenorfine. Studien visade på att behandlingsresultaten blir bättre om vi gör tvärtemot än vad som idag är praxis. Något vi i Brukarföreningen alltid föreslagit.

Jag anser att tiden nu är mogen för en politik inriktad på ”harm reduction”. Många politiker och lobbyister menar att det finns en motsättning mellan ”harm reduction” och en restriktiv narkotikapolitik! Jag menar att så inte är fallet, det går bra och helt utan motsättningar samtidigt arbeta preventivt för att färre ska pröva narkotika och att tullen försvårar för narkotikasmugglarna, och att lindra hälsoskadorna och förbättra livsbetingelserna för de som har ett problematiskt narkotikabruk och att polisen griper narkotikalangarna.

Med en politik inriktad på ”harm reduction” så skulle det kunna se ut så här. Till alla som injicerar narkotika och vid varje injektion riskerar att få olika dödliga infektionssjukdomar bör vi i preventivt syfte tillhandahålla sterilt vatten, ren kanyl, ren spruta, rent filter, ren lösningskopp. Till alla som dagligen injicerar Heroin och därför riskerar att dö i en överdos, och till alla dessa kvinnor som prostituerar sig för pengar till Heroin bör samhället genom sjukvården, och inom tre dygn tillhandahålla behandling med Metadon eller Buprenorfine, både i lågtröskel och i strukturerad programform. Med ett ”harm reduction” tänkande så skulle dom med ett djupt problematiskt narkotikabruk, vilket ofta är de som inte vill eller kan sluta ges möjlighet att med Metadon eller Buprenorfine minska sitt dagliga narkotikaintag i så kallade ”lågtröskelprogram”. Där anses varje dag utan narkotika som något positivt.

Politiker och beslutsfattare måste påverkas till att våga identifiera och förändra de lagar och riktlinjer som i sig bidrar till eller orsakar hälsoskador för narkotikaanvändarna, samt förhindrar införandet av en skadereduceringspolitik. Här är lagen om förbud av personligt bruk ett typexempel. Den används ofta av polisen som ett alibi för att jaga och i våra ögon trakassera redan utsatta människor, och av många beslutsfattare och politiker som ett argument för att inte behöva starta sprututbyten.

Det krävs nu att forskare, vård och socialarbetare, politiker och andra beslutsfattare börjar tänka i nya banor fritt från personliga moraliska värderingar så att tillämpningen av en modern och reformerad narkotikapolitik kan få plats, och det är bråttom! Men det behövs fler och mer omfattande åtgärder än de jag nämnt för att minska prostitution, kriminalitet, hemlöshet och det sociala elände som människor med ett problematiskt narkotikabruk lever under. Men viktigast är att minska dödligheten. En politik inriktad på ”harm reduction” är i jämförelse med den förda kostnadseffektiv, därför gynnas också skattebetalare och samhället i stort.

I min roll som Brukarföreningens ordförande så ser jag dagligen de negativa effekter den förda politiken ger, och det är för mig outhärdligt. Att nu fortsätta kampen för det ”narkotikafria samhället” är inte längre försvarbart. Skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och hälsovårdande insatser.

Mvh Berne Stålenkrantz ordförande Svenska Brukarföreningen

Fallbeskrivning - Avart - Socialsekreterare misshandlar och riskerar livet på sin klient.

Kvinna 36, ensamstående. För drygt ett år sedan kom hon hem från en kortare vistelse på ett så kallat behandlingshem. Hon hade varit där för att kunna sluta med sitt problematiska bruk. Väl hemma kom hon överens med sin Socialsekreterare om att det skulle löna sig för henne att vara ärlig och uppriktig.
Hon fick en försökslägenhet.
Ett par månader senare på ett möte med Sociala så får hon frågan: hur mår du min vän?
- Förra veckan mådde jag pyton och därför köpte jag två Stesolid!

Hon och Soc hade ju bestämt att det skulle löna sig att vara ärlig. På eftermiddagen samma dag då hon kom hem så fick hon inte in nyckeln i låset, hon trodde att det blivit manipulerat. Hon ringer till Soc.
Vad tror ni hon fick höra! Belive it or not... SOCIALSEKRETERAREN HADE BYTT UT LÅSET! Ett halvår senare ber hon Sociala om en social utredning för en Subutexbehandling varvid dom säger NEJ! anledningen var att det hade gått så bra för henne, hon hade ju knappt inte haft några återfall! Man häpnar....
Nu åtta månader senare begär hon hjälp igen, denna gång vill hon få en Metadonbehandling, vad händer nu! Håll i er, Socialsekreteraren säger: Du måste från och med nu och två månader framåt ta Heroin så att du lämnar positiva urinprover........Sociala uppmanar sin klient till att begå narkotikabrott, tror ni Soc tar ngt ansvar ifall hon hamnar i fängelse eller ytterst DÖR i en överdos, självfallet inte, dom anser säkert att hon får skylla sig själv.
När jag fick reda på hennes ärende så flög faktiskt min kaffekopp rakt in i väggen med en stor brun fläck som jag fick stå och gnugga bort, det är faan i mig NOG NU! Hon vågar inte anmäla Socialtjänsten då hon tror att dom då kommer försvåra ytterligare för henne. Inget kan nu bli värre.
Hennes mamma har ringt till den lokala FMN avdelningen där dom bor (i en förort till Stockholm) för att få råd! Gissa vad dom svarade: Din dotter måste ta eget ansvar och dom fulla konsekvenserna av sitt handlande, innan hon gör det så är hon inte mogen för en drogfri behandling, Substitutionsbehandling är inget alternativ. FMN vill ha Ju hem sina ungar drogfria, att risken att dö i en överdos är 64 ggr högre jämfört med normalbefolkningen är väl inget dom bryr sig om, diabetiker en på två.
Ni kanske inte tror på denna historia, men den är väl för bra för att vara påhittad.
Upp till kamp, skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och harm reduction.

Privata vaktbolag bekräftas av Poliskommisarie Jale Poljarveus

Hej!
Fick lite mer Info om problemet med privata vaktbolag som har mandat att gripa "misstänkta"! SBF:s ombudsman på 44án ringde Stockholmspolisen och fick reda på följande.
- Poliskommisarie Jale Poljarveus bekräftar vänligt att så är fallet han förstår SBF:s oro men pekar uppåt i hierarkin, det var inte hans beslut. Under våren -06 tog länspolisstyrelsen detta beslut att skaffa sig hjälp av privata vaktbolag för att ertappa missbrukaren på plats nere på plattan i första hand.
Hur ser en misstänkt ut?

Vad är narkotika?

Jag sitter här och funderar på vad som egentligen menas med mantrat "mot narkotika"! Har dom som slänger sig med detta uttryck ordentligt tänkt igenom vad det är dom säger, och ytterst vad det i förlängningen betyder?

Buprenorfine, Metadon, Valium, Heroinhydroklorid, Rohypnol, Kodein tillsammans med många många andra läkemedel är samtliga narkotikaklassade. Preparaten förskrivs dagligen legalt av läkare till ett stort antal människor både här i Sverige och i resten av världen.

Menar dom på fullaste alvar att även sjukvården i förlängningen ska sluta använda sig av narkotiska läkemedel vilket borde vara det naturliga om dom menar det dom säger, "mot narkotika"? Hur många människor är beroende av att deras läkare kontinuerligt förser dom med recept på något av dessa beroendeskapande narkotiska preparat? Hur många av dessa överdoserar sina läkemedel för att dom på något sett inte tycker dosen dom har förskrivet inte räcker till, eller så är det så att dom tycker om effekten. Jag vet att det är så då jag ibland tar emot samtal av förtvivlade människor, oavsett det så är dom precis lika mycket knarkare som dom stigmatiserade hemlösa brukarna på plattan är? Vad är det för skillnad mellan dom och de människor Brukarföreningen organiserar och som måste köpa sitt Morfin, sitt Metadon på plattan? Ingen skillnad + många skillnader:

• dom stigmatiseras inte av samhället,
• dom jagas inte av Sheriffen,
• dom behöver inte prostituera sig,
• dom behöver inte stjäla,
• dom behöver inte sitta i fängelset för att dom är beroende av dessa lagliga förskrivna högoktaniga narkotiska preparat, med mera.

Jag måste fundera vidare på detta dilemma, ha det gott och var försiktiga därute! Skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och harm reduction.

Privata vaktbolag agerar narkotikapoliser på Plattan!

Häromdagen kom det till min kännedom att Polisen i Stockholm i våras beslutade att till privata vaktbolag ge tillstånd att gripa Heroinbrukare som på något sätt, i väktarnas ögon uppträder misstänkt så ska dom gripas i avvaktan på att polisen kommer. Detta oroar mig då Jag dels av egen erfarenhet vet att väktare misshandlar narkotikaanvändare i vaktrummet på Centralen, som inte har någon kameraövervakning! Vi kan därför aldrig bevisa vad som faktiskt sker i rummet. Väktare tillhör gruppen dom värsta av alla busar, vilket media gång på gång avslöjat, både i artiklar och i TV-program.

Det ärende jag i fredags fick kännedom om innehåller det som inte får ske! Väktarna planterar ett så kallat "Amsterdamkuvert" i byxfickan på min kamrat, vilket innebar ytterligare problem då Polisen till slut dök upp. Jag påpekade och erbjöd honom min hjälp att anmäla händelsen! Hans svar förvånar mig inte utan det följer bara det gamla invanda mönstret. Han vågar inte anmäla väktarna, då han är övertygad om att dom senare kommer hämnas mångdubbelt.

Detta är dagens sanning! jag lider inte av några nervösa paranoida vanföreställningar utan fallet skildrar den verklighet Svenska Brukarföreningens medlemmar dagligen lever under. Jag funderar faktiskt på att JO anmäla Polisen för att dom har delegerat polisens uppgifter till privata vaktbolag! det kan väl för i h-vete inte vara lagligt? Är det någon juridiskt kunnig person som skulle kunna svara på om det är lagligt eller ej.
Skilj på prevention, kamp mot organiserad brottslighet och Harm Reduction.

Fallbeskrivning avart

Tjej som haft Buprenorfine (Subutex) i drygt ett år. Bor i Skellefteå. Enstaka återfall som hon själv brutit, mindre problem med att komma i tid till kliniken! Socialtjänsten tvingar in henne på en sjukavdelning, som dom tror ska hjälpa henne att komma i tid, söka arbete, söka bostad samt att få henne mer socialt anpassad! Vid inläggningen hittade sjukvårdspersonalen ett begagnat verktyg (spruta + kanyl) i hennes väska. Hon lämnade samtidigt ett negativt urinprov och vid den fysiska undersökningen syntes inga stickmärken, detta räckte för att kasta ut henne på gatan och då riskera hennes liv.

Överdödligheten för Heroinanvändare är 63 gånger högre i jämförelse med normalbefolkningen, diabetiker endast 2 gånger högre.

Dödsfall

Ytterligare en sorgens dag! Jag fick igår reda på att "Vickan" Victoria 35 år ung med två barn är död. Hon hade Metadonbehandling på klinik 44án. Hon dog i en överdos!

Enkätsvar

Jag har nu haft dessa två enkäter uppe i ca två veckor. Innan jag drar några slutsatser av svaren så behöver jag veta vilka ni är, arbetar du inom vård eller socialtjänst, arbetar du med frågor som rör narkotika på annat sätt t,ex journalist eller är du en aktiv eller ex brukare. Själfallet så skulle jag ha haft en enkät med dessa frågor samtidigt som dom två andra, men nu blir det på detta sätt.

Svar från Maria Beroendecentrum

Här är svaret på brevet från Maria Beroendecentrum ang brevet från Svenska Brukarföreningen.

Svenska Brukarföreningen
Livdjursgatan 5a121 62 Stockholm

Jag kan inte annat än beklaga att Svenska Brukarföreningen fått sådaninformation, som jag verkligen inte känner igen. Varför Maria Beroendecentrumskulle ha synpunkter på enskilda medlemmar inom Brukarföreningen elleråsikter om Brukarföreningens möjligheter att få bidrag förstår jag ej.Sedan jag tillträdde som VD för Maria Beroendecentrum i början av december2006, har det varit min absoluta ambition att ha goda relationer med olikapatientföreningar. Detta var skälet till att jag inbjöd till ett inledande möte ifebruari i år. Ett möte som jag tycker avlöpte mycket väl. Därefter har fortsattamöten inom ramen för Forum ägt rum under våren.Det är för mig som en självklarhet att patienter ska känna sig väl behandlade ochatt de ska känna sig fria att ha synpunkter på vården utan risk för repressalier.I den mån det finns ytterligare frågor, föreslår jag att vi träffas och diskuterardetta. Mig når man enklast på telefon 08-616 54 34 eller på mejlen lotta.olmarken@mariaberoendecentrum.se

Vänliga hälsningarLotta OlenmarkerVD/Verksamhetschef
Maria Beroendecentrum AB

Ett brev till Ledningen för Maria Beroendecentrum

Här är en kopia av ett brev några av Svenska Brukarföreningns styrelseladamöter skrev till ledningen för Maria Beroendecentrum.
Till:Verkställande Direktören
Maria Bolaget AB
Stockholm 2007-06-13
Det har kommit till Svenska Brukarföreningens kännedom att ledande personer i Maria Bolagets ledning till ledande politiker och ansvariga tjänstemän inom Landstinget, Patientnämnd samt till Socialstyrelsen baktalat och spritt myter om Svenska Brukarföreningens ordförande Berne Stålenkrantz och om Brukarföreningen som sådan, samt till dessa framfört önskemål om att våra bidrag ska stoppas!

Ett antal av våra medlemmar tillika era patienter har vid besök hos vår Stockholms förening uttryckt en rädsla för att mista sina ”privilegier” och ytterst, sin livsviktiga behandling. Dom har oberoende av varandra uppgett att dom av sina kontaktpersoner och/eller läkare mottagit olika former av verbala hot! Som bestått av: hot om indragna doser eller uteslutning ur behandling om dom fortsätter ha kontakt Brukarföreningen, sin patientförening.

Då vi informerat våra medlemmar om deras lagliga rätt att anmäla felbehandlingar och dåligt bemötande och kränkningar till patientnämnd eller till HSAN-Hälso & sjukvårdens ansvarsnämnd har dom uppgett att dom inte törs, detta på grund av rädsla för repressalier, Vi är nog benägna att hålla med.

Inom Svenska Brukarföreningen finns olika lokalföreningar samt att vi på ett flertal platser har ombudsmän, och totalt representerar föreningen närmare 1500 medlemmar, varav de flesta har eller har haft anknytning till substitutionsbehandlingen.

Vi liksom diabetiker, hörselskadade, överviktiga och handikappade har vår fulla rätt att organisera oss. Och som sådan har vi vår fulla rätt att informera våra medlemmar tillika era patienter om deras rättigheter, men också om deras skyldigheter.

Vi kommer självfallet att fortsätta vårt arbete med att organisera era patienter, anmäla avarter, överklaga beslut, samla fallbeskrivningar för publicering på vår hemsida, och till myndigheter och andra organisationer sammanställa rapporter utifrån faktaunderlaget insamlandet av fallbeskrivningar och vår statistikföring ger.

Brukarföreningens krav om att vara med och utforma vår behandling kvarstår, och det oavsett ni tycker det är lämpligt eller ej!

Sändlista:
Socialstyrelsen – Abit Dundar & Tillsynsenheten.
MOB - Björn Fries.
Patientnämnden - Siv Aronsson.
Beställarkontoret vård.
Expressen - Johannes Forsberg.
DN - Henrik Berggren.
Landstingsdirektören.

För Svenska Brukarföreningens styrelse:
Björn Hjerdin ordförande verkställande utskottet och
Hasse Arvidsson ordförande Brukarföreningen Örebro
Johan Stenbäck ordförande Stockholms Brukarförening
För ytterligare information ring 08-6001299

För er politik, för oss blodigt alvar!

I fredags morse när jag besökte Stockholms Brukarförening så satt Christina Paulsrud (vice ordf) och Johan Stenbäck (ordf) i ett möte med en Socialdemokratiskt Landstingspolitiker och hans politiske sekreterare. Det som diskuterades var hur Brukarföreningen ville att det framtida sprututbyte skulle se ut. De önskemål Johan och Christina framförde bygger helt och hållet på deras egen brukarerfarenhet till skillnad från de flesta andra aktörerna som bara "tycker" nått som låter bra. Med allra största säkerhet så kommer inte ett sprututbyte se ut så som vi vill. Dum dogmatism dödar, för er politik, för oss blodigt alvar.

Här följer ett axplock av Johan & Christinas förslag.

• Apoteket måste få sälja "sprut-kit" för att dom som inte vill sluta, och dom som vill vara anonyma ska få rätt till smittskydd.
• Sprututbytet ska skötas av infektionsklinikerna och inte av narkomanvården.
• Att sprututbytet ska ses som smittskydd och inget annat.
• Att brukarna ska få vara anonyma.
• Brukarföreningen måste också få dela ut "sprut-kit".
• "peer to peer" knarkare umgås med knarkare och kan därför lätt dela ut sprutor till varandra. Brukarföreningen skulle kunna utbilda ett antal brukare om hur att minimera risker både vad det gäller överdoser och blodsmittor. De som fått vår "utbildning" ska sedan sprida kunskaperna vidare, "peer to peer".
• Vi måste få göra som i Finland. Där hämtar vissa äldre brukare ut kartonger med sprutor för att sedan dela ut till sina kamrater, till dom som av olika anledningar inte vill visa sig.
• Det måste också finnas mobila sprutbyten som ska finnas där brukarna rör sig, det måste gå snabbt att få tag i rena sprutor, annars är risken stor att man i stunden lånar av sin kamrat.

Om samhället verkligen vill komma till rätta med Hepatit-C problemet så måste sprutorna finnas där våra kamrater rör sig. Vi blir ofta smittade av Hepatit-C första gången vi injicerarar. Jag satt 1993 på Norrtäljeanstalten då jag avtjänade ett fyraårigt straff för 118gram Heroin. Jag tog där som så många andra, min första fix. Faktum är att det inte direkt drällde av sprutor. Vi var ca: 80 intagna som delade på en enda och den var med 100% säkerhet Hepatit-C infekterad, förutom att nålen var som en rostig spik. Jag visste att han som använt sprutan innan mig hade Hepatit-C och därför gjorde jag ett försök att koka sprutan med förhoppning att ta död på smittan, vilket sedan visade sig ha varit lönlöst, jag blev smittad.

I besöksrummen på fängelserna finns det ofta en skål med kondomer, skälet är att förhindra olika könssjukdommar, främst HIV. Då skulle det i humanismens namn även finnas en skål med rena sprutor och kanyler. Sverige har tillsamans med ett femtiotal länder skrivit under en WHO-resolution. I resolutionen står det att fångar i fängelser också ska ha tillgång till rena sprutor samt till andra "harm reduction" åtgärder, till exempel substitutionsbehandling. Jag har av en högt uppsatt person inom WHO fått Info om att Sverige genom SIDA finansierar ett sprututbyte i Manilla, Filippinerna samt delsponsrar ett "harm reduction" projekt i Kambodja där utdelning av rena sprutor är en viktig del, allt för att minimera smittorisker. Birgitta Rydberg sa i en debatt med mig på SR P-1 att sprututbyten är bra i Ukraina, St-Petersburg, kaliningrad men inte i Sverige. Vi måste nu i Sverige ta till oss av erfarenheter från andra länder som gett bra resultat.