För er politik, för oss blodigt alvar!

I fredags morse när jag besökte Stockholms Brukarförening så satt Christina Paulsrud (vice ordf) och Johan Stenbäck (ordf) i ett möte med en Socialdemokratiskt Landstingspolitiker och hans politiske sekreterare. Det som diskuterades var hur Brukarföreningen ville att det framtida sprututbyte skulle se ut. De önskemål Johan och Christina framförde bygger helt och hållet på deras egen brukarerfarenhet till skillnad från de flesta andra aktörerna som bara "tycker" nått som låter bra. Med allra största säkerhet så kommer inte ett sprututbyte se ut så som vi vill. Dum dogmatism dödar, för er politik, för oss blodigt alvar.

Här följer ett axplock av Johan & Christinas förslag.

• Apoteket måste få sälja "sprut-kit" för att dom som inte vill sluta, och dom som vill vara anonyma ska få rätt till smittskydd.
• Sprututbytet ska skötas av infektionsklinikerna och inte av narkomanvården.
• Att sprututbytet ska ses som smittskydd och inget annat.
• Att brukarna ska få vara anonyma.
• Brukarföreningen måste också få dela ut "sprut-kit".
• "peer to peer" knarkare umgås med knarkare och kan därför lätt dela ut sprutor till varandra. Brukarföreningen skulle kunna utbilda ett antal brukare om hur att minimera risker både vad det gäller överdoser och blodsmittor. De som fått vår "utbildning" ska sedan sprida kunskaperna vidare, "peer to peer".
• Vi måste få göra som i Finland. Där hämtar vissa äldre brukare ut kartonger med sprutor för att sedan dela ut till sina kamrater, till dom som av olika anledningar inte vill visa sig.
• Det måste också finnas mobila sprutbyten som ska finnas där brukarna rör sig, det måste gå snabbt att få tag i rena sprutor, annars är risken stor att man i stunden lånar av sin kamrat.

Om samhället verkligen vill komma till rätta med Hepatit-C problemet så måste sprutorna finnas där våra kamrater rör sig. Vi blir ofta smittade av Hepatit-C första gången vi injicerarar. Jag satt 1993 på Norrtäljeanstalten då jag avtjänade ett fyraårigt straff för 118gram Heroin. Jag tog där som så många andra, min första fix. Faktum är att det inte direkt drällde av sprutor. Vi var ca: 80 intagna som delade på en enda och den var med 100% säkerhet Hepatit-C infekterad, förutom att nålen var som en rostig spik. Jag visste att han som använt sprutan innan mig hade Hepatit-C och därför gjorde jag ett försök att koka sprutan med förhoppning att ta död på smittan, vilket sedan visade sig ha varit lönlöst, jag blev smittad.

I besöksrummen på fängelserna finns det ofta en skål med kondomer, skälet är att förhindra olika könssjukdommar, främst HIV. Då skulle det i humanismens namn även finnas en skål med rena sprutor och kanyler. Sverige har tillsamans med ett femtiotal länder skrivit under en WHO-resolution. I resolutionen står det att fångar i fängelser också ska ha tillgång till rena sprutor samt till andra "harm reduction" åtgärder, till exempel substitutionsbehandling. Jag har av en högt uppsatt person inom WHO fått Info om att Sverige genom SIDA finansierar ett sprututbyte i Manilla, Filippinerna samt delsponsrar ett "harm reduction" projekt i Kambodja där utdelning av rena sprutor är en viktig del, allt för att minimera smittorisker. Birgitta Rydberg sa i en debatt med mig på SR P-1 att sprututbyten är bra i Ukraina, St-Petersburg, kaliningrad men inte i Sverige. Vi måste nu i Sverige ta till oss av erfarenheter från andra länder som gett bra resultat.