Gör tvärtom så blir allt bra.

1998 blev jag beviljad Metadonbehandling, och det efter att i fyra år ha kämpat mot socialtjänsten i Älvsjö och beroendecentrum i Stockholm. Under dessa år så fick jag höra alla möjliga tänkbara argument mot Metadonbehandlingen, och varför en sådan inte skulle vara bra för mig. Några exempel- jag skulle bli som en zombie, jag skulle förlora mina känslor men socialas främsta argument mot Metadon var att jag inte skulle bli drogfri! Vad dom däremot ansåg vara bra, var att jag mot min vilja skulle skickas iväg till ett antidrogterapihem, där hjärntvätt var den viktigaste ingrediensen, där skulle jag läras att tänka i nya banor, att alla mina problem berodde på att jag var beroende av Heroin. Digerberget heter hjärntvättshemmet, vilket hemskt namn, jag tänker på digerdöden när jag hör det. Självklart så protesterade jag högljutt mot att skickas dit. Socialtjänsten ansåg därför mig som obstinat och LVM-anmälde mig, inte bara en utan tre gånger. LVM kan du få om du vägrar vård! Jag ringde vid varje anmälan upp en advokat, som varje gång fick anmälningarna ogiltigförklarade. Jag hade ju inte nekat behandling, jag hade faktiskt tjatat, bönat och bett om Metadon i fyra år.

17 december 1998 fick min första legala Metadondos Sedan den dagen är jag en avkriminaliserad opiatbrukare, jag är fortfarande lika beroende av opiater som då jag köpte mitt Heroin på plattan. På denna enda punkt är jag helt överens med RNS, FMN, Hassela, KRIS och alla andra Svenska fundamentalistiska taliban knarkofober.

I måndags 6 augusti så var jag med på radions P1 i en lätt debatt om det Danska förslaget om läkarförskrivet Heroin med den dogmatiska läkaren Kerstin Käll, som förövrigt också sitter i styrelsen för RNS. Hon ansåg självklart förslaget vara mycket dåligt. Hur som helst så är det faktiskt så att kodein, morfin och Heroin egentligen är samma sak. Det som skiljer är hur Jag doserar för att uppnå samma effekt, opiat som opiat när Jag vill bli frisk.

I Lissabon, Portugal har EU förlagt sitt center för insamling av forskning på området narkotika, EMCDDA (European monitoring center for drug and drug addiction), som årligen publicerar rapporter om hur det faktiskt ser ut inom EU samt Norge inom området narkotika. I rapporten 2004 kan vi läsa om ”legaly precribed Heroin” en sammanställning av samtliga studier gjorda om legala Heroinprogram inom EU. De länder som har eller haft Heroinprogram är Tyskland, Spanien, England, Luxemburg och Holland. Schweiz har också program men är inte med i EU. Tyskland har stängt sina för en utvärdering. Sammanlagt var det 2400 opiatbrukare som studien hade tittat på, 1200 hade enbart haft Metadon, 1200 enbart Heroin. Det studien påvisade och vad som ansågs extra viktigt var att gruppen som enbart hade Heroinbehandling uppvisade klara hälsofördelar jämfört med gruppen som enbart fått Metadon! Vad det betyder tar jag upp någon annan dag. På http://www.brukarforeningen.com/artiklar_pressmeddelanden/hjerdin_heroin_fran_lakemedel.htm kan ni läsa en intressant historiebeskrivning om Heroin skriven av Björn Hjerdin.

Tillbaka till 17 december 1998 då jag fick mitt Metadon. Min Metadonklinik låg i en fristående barack på en parkeringsplats i slutet av Huddingesjukhus, längst bort, så långt ifrån huvudentrén du kunde komma, som om dom ville gömma oss, vi var skammen för sjukhuset. Första halvåret märkte jag inte av så värst många av avarterna, jag var så glad över att slippa stå på plattan och vänta på att någon langare skulle komma med kabbar. Varje dag, oavsett om det var julafton, midsommarafton eller en vanlig regnig måndag så skulle först pengar fram, sedan skulle man ha tag på varorna för att bota den lösa magen, nysningarna, snoriga näsan, suddig syn, ångest, kryp i benen, alltså sin abstinens. Nu slapp jag allt detta genom att samhället gav mig ett syntetiskt opiat. Genom att Metadonet inte är olagligt så fick jag möjlighet att ta mig tillbaka in i samhället, ta körkort, börja jobba, ordna till min sociala situation, betala skatt och så vidare, allt vunnit.

Efter det första halvåret, smekmånaderna så började jag se hur illa det var ställt, hur vi blev behandlade av systemet. När mina bröder och systrar uppvisade symtomen på sin så kallade sjukdom, den som en gång gjorde att dom fick behandlingen överhuvudtaget blev nu för läkaren anledningen att kasta ut dom på gatan. Ifall någon av dessa som ofrivilliga dör i en överdos så ingen som tar ansvar för att det hände, vilket är fördjävligt. Det är inte direkt något Losec som skrivs ut, utan det är kraftigt högpoteneta narkotiska läkemedel. Om det tex skulle handla om en diabetiker, att läkaren tog bort insulinet på grund av att patienten äter godis eller på annat sätt misskött sig och sedan efter någon vecka dö så skulle läkaren med säkerhet få problem, kanske till och med bli fälld i HSAN (hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd). När vi anmäler narkomanvårdsläkarna till HSAN så får vi aldrig rätt, fast att läkaren bevisligen brutit mot Socialstyrelsens föreskrifter. De skäl som finns för uteslutning är bland annat- Narkotikabrott som vunnit laga kraft, det är väldigt tydligt. Då ska inte misstanke om narkotikabrott vara giltigt skäl. Men det är precis så det varit i två ärenden- att brukare blivit utkastade på grund av misstanke om narkotikabrott. Ett annat giltigt skäl är- upprepat fusk med urinprov! Det betyder minst två. Samma sak här, ett ärende med ett fusk ledde till utskrivning. När vi sedan anmäler händelserna till HSAN så blir svaret alltid det samma, inget fel har begåtts. Socialstyrelsens föreskrifter är ett intressant ämne som kommer ta sin tid att berätta om, men det kommer jag skriva om en annan dag.

Många brukare måste innan dom blir beviljade Metadon under en tremånaders period gå och lämna urinprover som måste vara positiva på opiater för att bli beviljade. När dom i behandlingen sedan fortsätter ta återfall (måste hitta ett annat ord) så blir man till slut utslängd, man har då misskött sig. Går det bra, du har inga återfall så tar läkaren och resten av personalen åt sig äran för det! Strange, men sant. Enlig läkaretiken så ska dom ifall patienten inte botas, alltid lindra symtomen, alltid trösta följa människokärlekens och hederns bud.

Meningen med Metadonbehandlingen är att suget efter Heroin ska upphöra och att du blir drogfri (vad är drogfrihet?). Har du tagit Heroin i tjugo år så krävs det ofta en mycket högre dos än 80 mg. Jag anser att dosen måste upp till ca 200 mg och i vissa fall även högre. För att få en högre dos så får du inte ha några återfall! Har du inga återfall så får du ofta utan problem Dosjusteringar. Det ska vara tvärtom, återfall=högre dos, inga återfall=fungerande dos, jag bygger dessa påståenden på min egen erfarenhet.

En av mina närmsta vänner vi kallar honom för X, har snart i trettio år gått på Heroin. Han är nu inne på sitt tredje försök och det ser likadant ut denna gång. Återfall, ingen doshöjning, hot om utskrivning. Läkaren gör samma sak om och om igen, inga höjningar så länge han har återfall, vilket endast leder till att han får flera återfall! Jag har varit med på många möten med läkaren och kontaktpersonerna där det hela tiden uttalas hot om uteslutning ifall återfallen inte upphör. Han upprepar sig, ber om en högre dos. Han ligger idag på en dygnsdos om 80. -Du måste bevisa din drogfrihet i två månader innan du kan få en höjning, en höjning är oftast bara 10 mg, i undantagsfall mer. Sedan börjar samma procedur om igen, för att få ytterligare höjningar så ska han igen vara drogfri i två månader, sedan samma sak igen, två månaders drogfrihet, rent hysteriskt. Så där fortsätter det, han hinner aldrig bli ren. Dom bör höja hans dos med det dubbla (80+80), självfallet förstår jag att det måste ske under ett par veckor. Men hela systemet är bakfram.

I år gav Brukarföreningen sitt ”brukarvänspris” till 3G studien och triaden bakom den vice sektionschefen och överläkaren Johan Kakko, Professor Marcus Heiligh samt verksamhetschefen och filosofie doktorn Leif Grönblad. Studien gick i princip ut på att göra tvärtom, vid återfall höja dosen, och det fram till att återfallen upphör vilket också är meningen med behandlingen, enligt Socialstyrelsens föreskrifter.